Taggad: upplevelsepresent

Flygplan till Djurönäset

Processen att förbättra befintliga produkter bör vara konstant. Även om inget nytt tillkommer på en tid bör man alltid söka efter hur produkten kan förbättras, så idéerna finns färdiga då inpirationen eller tiden för att kunna jobba dyker upp. Jag har länge klurat på vad man skulle kunna titta på under vattnet när vi tar med våra kunder på undervattensturer. Statyer, bilar, bussar och till och med tågvagnar har diskuterats. Men jag studsar jämt tillbaka på två coola objekt som skulle vara kul att titta på. De två sakerna är flygplan och ubåtar. Det förstnämnda är relativt lätt att få tag på, ubåtar däremot är riktigt knepiga.

I onsdags fick jag klart från Värmdö kommun, efter en relativt kort handläggningstid om vad som gäller när man vill sänka något i vattnet. Det är kommunen eller länsstyrelsen som gör den första bedömningen om vad som gäller, sedan skall sjöfartsverket underrättas som i sin tur kontaktar KBV, lotsar och andra berörda inom området för någon typ av utlåtande. Tillstånd behövs i de allra flesta fall inte. Generellt gäller att så länge objektet inte klassas som miljöpliktig vattenverksamhet, och ligger minst 100 meter ifrån närmaste land i vatten som inte har några specialregler kring sig är det fritt fram. Denna möjlighet skall givetvis hanteras med omdöme då ingen negativ miljöåverkan får ske. Jag fick tag på ett flygplansvrak via en kompis som jag fick köpa loss för en vettig peng. Det är vraket efter SE-KVE, en PA32r301 Saratoga som havererade 2006 utanför Varberg. Haverirapporten för SE-KVE finns att läsa här.

Våra planer för SE-KVE är att köra den till Djuräset där vi kommer att lyfta utseendet på lite olika sätt, här har vi lite roliga idéer som vi undersöker. Sedan sätter vi ihop den och  börja planera saneringen av vraket och själva sänkningen. Affe på dykhuset trodde skämtsamt att vi skulle få problem med för många dykare på dykplatsen. Jag hoppas det. Förhoppningsvis kommer det också att bli ett tryggt hem för många fiskar framöver. Jag ser fram emot denna spännande projekt som kommer att ha sina utmaningar, eftersom budgeten för sänkningen är begränsad.

Jag besökte också Allt för Sjön i helgen där jag blev spontanintervjuad av Loogna på Skärgårdsradion, och det var faktiskt i direktsändning som vi släppte just denna nyhet.

SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga Söndag 1 mars 2015

 

Lasse Vs. ”The Stig”

The Stig And I
The Stig and I

I onsdags var jag och Patrik iväg till Mekonomens verkstadsmässa i Infra City för att medverka med Upplevelsepresents Segways. Ganska ofta får vi medverka på olika mässor med våra fordon för att sätta ett leende på besökarnas läppar. Resten av gänget var på Älvsjömässan och medverkade på UF-mässan med samma syfte.

Segwaybana på UF-mässan
Segwaybana på Älvsjömässan

Royne hade knåpat ihop en helt ny bana med hinder OCH ett tidtagningssystem som fungerade med en laser. Supersnyggt och proffsigt byggt. Det var det överlägset snyggaste mässbanan vi någonsin har haft. Det känns jätteskönt att äntligen ha hjälp av en duktig person som gör ett riktigt bra jobb med det praktiska kring våra egna upplevelser. För bara ett år sedan gjorde jag samma mängd arbete som tre personer gör nu, kvaliteten höjs givetvis därefter.

The stig
Jag, Patrik och Ben Collins

Tillbaka till mässan med Mekonomen. Ryktet genom mässhallen spred sig snabbt när den mytomspunne ”The Stig” anlände. Cirka 99,9% av de närvarande på mässan var starkt motorintresserade och kunde alla avsnitt och skämt utantill från programmet. Nu stod han där, Ben Collins i sin vita racingoverall och hjälm. En gång superhemlig, nu tillgänglig för allmänheten för att ge en smak av programmet Top Gear. Jag och Patrik var de enda som åkte runt på hjul på mässan, förutom mässans stjärna. Det såg ”The Stig” direkt och körde upp bredvid mig och Patrik med sin Renault Twizy och pekade bestämt. ”You wanna race?” det gick som ett sus i publiken och några började tjoheja och applådera. Jag fick just chansen att rejsa mot ”The Stig”, inomhus i en mässhall fullt med monter som enda banmarkör. ”Hell yeah” sa jag varpå vi började nedräkningen. Sedan följde veckans roligaste sekunder med ”The Stig” hack i hälarna på mig med sin vita Renault Twizy. Vi bjöd på både däckskrik och några tvära inbromsningar för att minimera skadorna på ”banmarkeringarna” – d.v.s all utställningsmonter längs banan.

Renault twizy och The Stig
Renault Twizy med The Stig

Tack för denna fantastiska möjlighet upplevelse Mekonomen!

 

Stolt

I början av veckan släpptes Upplevelsepresents nyaste familjemedlem. Det är sajten Kryssningsagenten.se som Per har tagit under sina vingar och byggt ihop på några månader. Ett riktigt hästjobb. Idén kom efter en studieresa med Hurtigruten för ganska exakt ett år sedan, då tyckte vi att sajten skulle heta PerLasses efter en annan stor aktör på marknaden. Men namnet blev till slut kryssningsagenten. Mitt intresse för kryssningar väcktes av en kompis som jag träffade i samband med att vi fick agenturen för Virgin Galactic. Gary drev (och driver fortfarande) resebyrån Woodsidetravel och de är riktigt stora på kryssningar. Vi säljer i dagsläget kryssningar från Azamara, Royal Caribbean, Celebrity, Hurtigruten samt Seadream. Bara rederier vi själva har provat och gillar. Därmed har vi anledning att prova fler rederier framöver. 🙂
De första samtalen började rulla bara några timmar efter lansering, ett gott tecken.

Kryssningsagenten.se
Kryssningsagenten.se

Att köpa en ubåt, del 2

När jag startade Upplevelsepresent gjorde jag lanseringen med en partner, Henrik. Vi teamade ihop oss efter att jag hade annonserat på ett webbforum. Detta var också andra försöket att lansera upplevelsepresent.se och jag visste att jag var tvungen att lyckas, en partner var nödvändigt. När projektet drog igång hade vi inga konkurrenter utom Box Experience. Henrik var ( i alla fall då) en pessimist som ofta såg det negativa eller det potentiellt negativa i det mesta först, han verkade också ha problem att visa känslor eller släppa någon (mig) inpå livet vilket försvårade samarbetet. Den negativa inställningen tog ut sin rätt till slut och han orkade inte fortsätta efter drygt ett år. Han nämnde ordet utbränd några gånger men jag vet inte riktigt vad jag ska tro, för i samma veva körde han fuling efter fuling under förhandlingarna och jobbade sedan vidare med sitt ordinarie jobb. Han ville inte heller prata med mig direkt under förhandlingarna om utköpet av honom. Med facit i hand är jag givetvis glad att han var med i början, men också att han hoppade av så tidigt som han gjorde så bolaget kunde börja flyga på riktigt. Investmentbolaget som gjorde affären med oss håller fortfarande fast vid att ”Berkan” var en av de märkligaste personerna de hade gjort affärer med. För mig tog det många år innan jag kunde tänka tillbaka på den transaktionen utan riktigt arga känslor. Man blir allt duktigare att hantera motgångar ju längre man har drivit ett företag. Jag har också insett att de flesta nya projekt innebär motgångar som ofta sätter ärr i ens psyke.

Min förmåga att hantera motgångar kom väl till pass när ubåtsaffären skulle realiseras och verksamheten köras igång. Konstruktören, som också var byggledare hade ett starkt flygintresse och vi hade mycket att prata om. Det var en person som jag kunde sitta och prata länge med om olika spännande saker. Det som skiljde oss var arbetssättet. Han var slarvig, ofokuserad och hade svårt att lyssna på kundens (alltså mina) önskemål. Det lovades saker till höger och vänster (förmodligen i all välmening) men när det var dags att realisera dessa låg det väldigt långt bort. Han hade också ett starkt intresse för vapen. När vi hade kniven mot strupen tidsmässigt kunde han ta fram en Soft Air Gun eller en pilbåge och börja springa runt och skjuta på saker. Här gällde det att vara diplomatisk och styra hans beteende, lite som man gör med barn för att få saker gjorda. Ibland kunde han hävda att renoveringen stod still för att vi saknade vissa saker. När prylarna sedan kom till verkstaden kunde de sedan sitta på verkstadsgolvet i veckor innan de kom till användning. Vissa viktiga saker kom aldrig till användning över huvud taget.

Men låt oss ta det från början. Eftersom jag hade lättare för att kommunicera med konstruktören, och för att projektledaren hade avböjt att sälja till oss vid tidigare tillfällen bestämde jag mig för att hålla kontakten med konstruktören som också hade ubåten som inventarie i sitt bolag. Det säljande företaget bestod av trion projektledaren, projektledarens bror samt konstruktören.

Efter att ha haft kontakt årligen under flera års tid öppnade konstruktören upp för att sälja under sommaren 2013. Jag fick en prisindikering, och han bedyrade flera gånger både över telefon och mail att han skulle sälja oavsett vad projektledaren tyckte, ubåten kunde inte stå på hans tomt längre. Well, här kom första osanningen. När det var dags att sälja lade han sig platt på rygg och struntade helt i vad han hade lovat gällande kontrakt, pris och förfarande. Vi är nu i slutet av 2013, försäljningen av ubåtsturer rullar på hemsidan och helt plötsligt är det osäkert om affären blir av trots tidigare överenskommelse. Lätt panik infann sig på vårt kontor på Skeppsbron. Vad skulle vi göra? Jag började parallellt ta kontakt med andra ubåtssäljare igen.

Ny idé

Ganska ofta får jag nya idéer. Vissa bättre än andra. Jag ser aldrig begränsningen i att genomföra idéerna men det måste kännas rätt i magen. Man måste också våga misslyckas för att vinna i längden. I fredags – när vi satt vid fikabordet pratade vi om att erbjuda annonsering under vattnet i storbildsformat. Vilket i sig är rätt kul men inte speciellt utmanande.

Diskussionerna ledde fram till att jag ville bygga en undervattenshangar till ubåten. Det är fantastiskt kul att jobba med ett kreativt team omkring sig. En timme senare hade vi de första 3D-skisserna färdiga och en kollega och gammal skolkompis började kolla upp de legala hindren som kunde stoppa bygget. Vi får se vart detta projekt tar vägen men det är MYCKET spännande. Givetvis ska vi ha både bar, konferens och hotellrum i hangaren. Som taget från James Bond eller Mad Max. Vem skulle inte vilja ta ubåten till vår undervattensbas?

Just ny lyssnar jag på låten Hozier Take Me To Church och myser till mina egna tankar. Den låten skulle passa bra under invigningen av hangaren. Jag älskar nya projekt.

Undervattensbas Ubåt
Första skissen av undervattensbasen för ubåten.

En riktigt dålig dag.

Är du skadeglad? Då kommer du att äska berättelsen om min dag. Kvällen den 20 januari ringde telefonen från vaktbolaget – ni har haft inbrott på kontoret och fyra polisenheter är redan på plats säger rösten på andra sidan. Lemmel, David och Johan var också på väg till kontoret i varsin bil. Poliserna var ju på brottsplatsen så det var fri fart som gällde. Jag la allt åt sidan och Emelie fortsätte packa åt Felicia som skulle åka iväg med farmor följande morgon. Väl på kontoret konstaterade vi att inga större värden försvann, men att dörren var helt demolerad. Självrisk nästan 8500 kronor.

Tidigt på morgonen efter körde jag till flygplatsen med favorittjejerna i mitt liv, på vägen ut lämnade vi av Emelie på sitt jobb på sjukhuset eftersom vi skulle samåka för att hämta vår nya bil på Skoda på eftermiddagen. Bilen var redan två månader försenad så vi var förväntansfulla att få ta över vår vita ”Winter Edition” Skoda Octavia.

På flygplatsen gick det bra, men jag fick hålla tillbaka tårarna för att min lilla flicka skulle flyga så långt och vara borta en hel vecka. Man inser snabbt hur mycket de stora och långa kramarna från Felicia hjälper för att hantera vardagen. Jag hade också något riktigt spännande att se fram emot. Klockan tio skulle jag träffa säljaren till ett företag som dels hade ett hyreskontrakt som vi gärna ville ha, men främst ägde ett skärgårdsföretag vi absolut ville köpa. På plats klockan tio meddelade han att han inte tänker sälja. Min uppfattning är att han kunde ha ringt och sagt det för att inte slösa mer av min tid på att meddela mig personligen. Vad får man ut av det? Han har redan slösat bort veckor av mitt liv och nu ville han skaka hand och spela nån jävla riddare med en rosa fjäder i hjälmen. Det var skönt att han stod bakom en disk och höll avståndet mellan oss. Med ett stort fejkat leende lämnade vi lokalen och återvände till Skeppsbron där hantverkarna redan var i full fart att byta ut den uppbrutna dörren mot en skitful grå plåtdörr. HÄRLIGT MED ÖVERRASKNINGAR!

Tidningen Skärgården snappade upp detta och skrev en artikel om Glashuset på Strandvägen vilket du kan läsa här.

Mycket känslor hann det bli på mindre än tolv timmar, men jag hade ändå att se fram emot bilköpet senare under dagen. Ganska sur och mycket oense med Fredrik om hur vi skulle gå vidare med det avbrutna företagsköpet satt jag mest och surade över allt som hade hänt under de senaste timmarna. Jag surade också över att om Fredrik inte hade dragit ut kontakterna så länge som han gjorde under hösten så hade vi kanske suttit i en annan sits. Ibland sneglade jag på Flight Radar 24 på mobilen för att se hur långt mamma och Felicia hade kommit under sin flygning till Las Palmas,  det lättade upp sinnet lite. På eftermiddagen körde jag tillbaka till sjukhuset och plockade upp Emelie för att åka till Skoda i Sätra för att ÄNTLIGEN få hämta vår nya bil. Även där upptäckte säljaren att de hade missat att beställa vinterhjul till min bil och undrade om vi ville köra därifrån med sommardäck. EEH IDIOT det är ju fucking nysnö på vägarna, tänkte jag men fick ur mig ett vänligt ”vi väntar tills vinterhjulen kommer”. Sedan åkte vi återigen hem i lånebilen vi hade haft från Skoda sedan i december på grund av leveransförseningen. Filmen falling down är riktigt bra – där tappar han det på riktigt. Det skulle kännas befriande att göra det ibland.