Taggad: Ubåt

Mina tankar kring ubåten som Ocean X hittade

Idag, den 27 juli 2015 offentliggjorde Ocean X att de hittade en ubåt utanför den svenska kusten. Min teori är att det är en gammal ubåt, kanske upp emot hundra år gammal. Se mina tankar nedan:

Ocean X ubåt
Ocean X sjunken ubåt

Platsen uppges inte, men de har uppgett att den ligger tre km från land i mellansverige, de nämner i ett inslag att de har fått bekräftat att den ligger i Svenskt vatten. Det enda stället där det faktiskt kan uppkomma frågor kring vilka vatten den ligger i är i närheten av Åland.

Extern bild av den sjunkna ubåten, Foto: Ocean X
Extern bild av den sjunkna ubåten, Foto: Ocean X

Ocean X vill bärga den, med tanke på riskerna hade de bara velat göra det om den verkligen är gammal. Ocean X lär ha full koll på vad det är för ubåt även om de säger att de inte har det, de är duktiga på det de gör och de skulle knappast åka från platsen innan de har identifierat den. I ett inslag i ett av SVT´s nyhetssändningar syntes vilket djup ubåten låg på, drygt 80 meter vilket förklarar att de inte har dykt till den utan endast använt ROV. Försvarsmakten har dessutom uppgett att de kommer att analysera bilderna några dagar, hade det varit en modern ubåt hade de redan haft enheter på plats.

Mina första tankar när jag såg bilderna och filmen var följande:

  • Propellern är kapslad och har rodret bakom propellern, detta tyder på en gammal ubåt.
  • Luckan är väldigt rund och verkar ha en rejält föråldrad mekanism, även detta tyder på en äldre ubåt.
  • Ubåten är helt full av prylar på däck, inklusive stora hål och något som tyder på räckeshållare eller någon typ wire-hållare, detta tyder på en äldre ubåt.

En gissning just nu är något liknande:

Osetr Submarine
Osetr Submarine

Storytels ubåt i reklamen

I april, när vi var korttidsbaserade på Dalarö för att samöva med Marinen, hann vi klämma in en reklamfilmsinspelning tillsammans med Storytel. Det var hektiska dagar och det krävdes mycket planering för att få till de olika körningarna med hänsyn taget till personal, laddtider av batterier, underhåll mm. Eftersom Storytel tidigare var ett systerbolag till Upplevelsepresent via Aggregate såg vi till att hjälpa till så gott vi kunde.  Oturligt nog fick vi ett ganska dyrt maskin / elhaveri på dieseln på väg till inspelningen, men vi kunde fullfölja uppdraget med bara eldrift. Inspelningen fortlöpte straight forward med cirka 13 tagningar innan den till slut blev godkänd av regissören. Nedan ser du resultatet och bilder från inspelningen.

Min favoritreklam på tv just nu.#storytel #ubåt #reklamfilm #submarine

Ett filmklipp publicerat av Lasse Schmidt (@schmidtlasse)

Filminspelning med Ubåt och min buster. ? Ett foto publicerat av Fredrik (@smedhalvann)

Känslan när försvaret kommer bredvid en Ubåt som ej tillhör dem.. #rysskänsla

Ett foto publicerat av Fredrik (@smedhalvann)

Commercial in making ? Hyfsat väder i skärgården. ?? #ubåt #unreel #dalarö #storytel

Ett foto publicerat av Johan Törnqvist (@johantornqvist)

Varshavyanka (Kilo Class) i perspektiv

Med rötter från 80 talet är Varshavyanka-klassen, även kallad ”Kilo Class” en beprövad ubåt i världen med 57 byggda enheter i olika varianter sedan 1980. Ubåten är främst byggd för patrulluppdrag såsom bevakning av kustremsor, baser samt farleder för att bekämpa mål över och under vattnet. Namnet Varshavyanka betyder ”någon / kvinnan från Warsawa”, vilket ursprungligen är en Polsk frihetssång som spelade en viktig roll under den ryska revolutionen 1917. Sången anses vara en av de viktigaste krigssångerna från Sovjettiden. Det har ifrågasatts i olika sammanhang varför just det namnet har använts till den nya 636 serien då den har stark koppling till gamla Sovjetstaten.

Den senaste versionen i Kilo Klassen ”Projekt 636 Varshavyanka” är den ryska ubåt i drift, som är mest lik den Svenska Gotlandsklassen, även om den deplacementsmässigt är nästan dubbelt så stor som sin svenska motsvarighet. Den senaste båten i Kilo-Klassen sjösattes den 25 april 2015 ,vilket ger Ryssland fyra stycken enheter i projekt 636 samt ett tiotal till av tidigare versioner. Dessutom ligger ett dussintal äldre Kilo-klass-båtar i reserv i väntan på uppgradering (reparation) eller skrotning. Den exakta siffran på aktiva ubåtar är inte känt då namnet på ubåtarna i Ryssland ändras från tid till tid. Flertal av de senaste 636-modellerna har exporterats till bland annat Vietnam, Algeriet och Kina. Av de fyra ryska ubåtarna i 636 är två i aktiv tjänst och två under utprovning. Ytterligare två stycken är under uppbyggnad vilket ger Ryssland sex stycken 636 till 2016. Planen är att fasa ut de gamla 877 Kilo-Klass-ubåtarna till 2020 och ersätta dem med nya 636:or med två enheter per år. Även om Kilo Klassen hör till de mer kända ubåtarna i världen så har den tyska ubåten ”Typ 209” tillverkats i fler exemplar. Av 61 individer är 59 fortfarande i tjänst världen över sedan modellen började tillverkas 1972.

Kilo Class
Varshavyanka / Kilo Class

Den föråldrade Kilo-klassen skulle ursprungligen ersättas av den nya, något mindre Ladaklassen. I likhet med Gotlandsklassen har Lada AIP, dock med bränsleceller. Efter stora problem under utprovningen av Ladaklassen beslutade Ryska Marinen att  fortsätta bygga uppgraderade Kilo-ubåtar i 636-serien tills Lada-klassen är helt färdig. Lada har varit under utprovning sedan 2004 vilket tyder på att tillverkaren Rubin har haft stora problem med att uppfylla kraven från beställaren. Problemen har främst kretsat kring framdrivingen av ubåten. Problemen har varit så stora att den första båten i Lada-klassen ”St. Petersburg” numera endast används till plattformstester av tillverkaren Rubin. Tre påbörjade Lada-ubåtar fick modifieras efter byggstart då lösningarna krävde stora strukturella ombyggnader.  När Lada börjar exporteras kommer det att ske under namnet Amur-1650. Exportvarianten väntas bli en något bantad version av Lada-klassen utrustningsmässigt. Byggtiden för 636 har under tiden minskat stadigt och är nu nere på endast 14 månader. Under 80-talet byggdes kilo-klass-ubåtarna på bara fyra månader (projekt 877 Paltus).

I perspektiv har den Svenska Gotlandsklassen byggts i tre exemplar och är en utveckling av Västergötlandsklassen. Ubåtarna HMS Gotland, Halland och Uppland ingår i klassen.  Gotlandsklassen var först ut i världen med en fungerande AIP (Air Independent Propulsion) via en Sterlingmotor och flytande syre. Tidigare har AIP provats under andra världskriget och under kalla kriget men tekniken har varit svårbemästrad. Idag har också Frankrike, Tyskland, Japan, Ryssland och Spanien egen tillverkning av AIP-ubåtar som i många hänseenden överträffar atomubåtarna. Spanien hade för övrigt räknat fel på sin första AIP-ubåt och byggt den 75 ton för tung 2013 – men det får bli en annan historia.

Beväpning och sonarsystem

Beväpningen på 636 består av sex stycken framåtriktade 533-mm torpedtuber som beväpnas med en kombination av 18 torpeder eller 24 minor. 636 är också kapabel att bekämpa mål med SS-N-27 Club-S kryssningsmissil. Kryssningsmissilen är avsedd för sjömål upp till 220 km från ubåten. Missilen närmar sitt mål på knappt fem meters höjd och har en hastighet på Mach 2,9 när den träffar målet. Ombord finns också upp till åtta bärbara Igla 1M luftvärnsrobotar. Varshavyankas stridsledningssystem MVU 110 EM och kan spåra upp till fem mål samtidigt, varav två helt automatiskt. Systemet har kapacitet att automatiskt avfyra motmedel mot mål över och under vattnet samt ge manöverrekommendationer inför och efter avfyrning. Sonarsystemet MGK 400 EM som används ombord på Varshavyanka är också är integrerad mot mindetekteringssonaren MGK 519 EM. På de nya Varshavyankabåtarna är mindetekteringssonaren integrerad mot huvuddisplayen till MGK 400 EM, detta besparar givetvis personal ombord. Räckvidden för MGK 400 EM är enligt boken ”The Naval Institute Guide to World Naval Weapon Systems” upp till 100 km för att upptäcka båtar på ytan och 16 km för att upptäcka tysta ubåtar.

Jämförelse mellan Varshavyanka / Kilo Class och Gotlandsklassen

Varshavyanka / Kilo Class Gotlandsklassen
Längd 70-74 meter 60,4
Bredd 9,9 meter 6,2 meter
Deplacement yta 2300-2350 ton 1380 ton
Deplacement UV 3000-3950 ton 1599 ton
Djupgående 6,5 meter 5,6 meter
Bemanning 52 35
Framdrivning Dieselelektrisk  Diesel / AIP Sterling
Räckvidd YL/UV
12.000 km / 640 km N/A
Hastighet yta/uv 10-12 / 17-25 10 / 20
Maxdjup 300 meter 150
Skrovtyp Dubbelskrov Enkelskrov
Antal byggda 57 samtliga varianter 3
Torpeder
18 N/A
Torpedtuber 6 x 533 mm 4 × 533 mm
2 × 400 mm
Pris Modell 636: 350 miljoner USD N/A
(4,1 miljarder för A26)

 

Submarine Support

I helgen hade vi glädjande nog premiär för våra passagerarturer med ubåten Malen från Djurönäset. Relativt bra väder och sikt gjorde det till en toppenhelg för Royne och Mattias som driftade. Ett krav från Transportstyrelsen för att vi ska få bedriva vår verksamhet är att vi har en följebåt i närheten när vi dyker. Förra säsongen använde vi en enkel liten båt på cirka fyra meter med en utombordare på några hästar. Båten uppfyllde våra behov men vi kände att vissa dagar var följebåten en begränsande faktor då den inte kunde ta hur mycket vind som helst utan att man fick jobba rätt hårt. Vi kommer också att behöva en bättre följebåt om vi ska köra mer åt Marinen framöver, men också när vi har press med oss som ska fotografera. Jag såg framför mig en svart ganska cool akterhyttbåt med en massa lampor, logos och texten ”Submarine support”. Båten ska vara väldigt bruxig och andas arbetsbåt i sin utstrålning, gärna med ett däck i fören som bogserbåtar brukar ha. Efter några månaders letande hittade jag en passande akterhyttbåt som behövde mycket kärlek rent kosmetiskt men hade ett mycket bra skrov från en gammal Örnvik 580. Akterhytten var hemmasnickrad i aluminium men hade mycket goda utrymmen under taket. Båten hade används av en tillsynsman för att åka runt och inspektera olika reservat. Efter cirka 30 mil ToR kom båten hem till min Mamma som nu bistår med uppställningsplats tills båten är klar. Båten köptes utan motor, då vi ville ha en ny och pålitlig utombordare till vår verksamhet, som ju är beroende av en schysst följebåt. Med hjälp av en kompis via Mekonomen lyckades vi dessutom lokalisera en sprillans ny 80-hästars Evinrude som Lemmel åkte iväg och köpte idag på Åland. Härligt!

Statusen på båten är nu ”klar för målning från reling och uppåt”. Imorgon åker förhoppningsvis den svarta färgen på då det verkar bli uppehåll. Inuti båten kommer den att bli grå. Det jag ser fram emot mest kommer att vara dragningen av el och montering av alla tillbehör som jag har köpt till båten. Vi har en härlig sommar att se fram emot!

Följebåt Ubåt
Följebåten 4 maj. Skrovet är bottenmålad och har fått svart färg.
Före och efter högtryckstvätt
Före och efter högtryckstvätt
Nu med svart färg på båtens sida
Nu med svart färg på båtens sida
Insidan, som också behöver en hel del kärlek.
Insidan, som också behöver en hel del kärlek.
Säljaren av Örnvik 580
Säljaren av Örnik 580

Civila ubåtstillverkare i världen

För några veckor sedan listade jag alla för mig kända företag i världen som erbjuder ubåtsturer. Nu fortsätter jag  i samma anda och presenterar en lista över aktiva tillverkare av civila ubåtar. Vill du köpa en ubåt, gör du det från någon av dessa ubåtstillverkare, eller bygger en själv. I så fall kan du besöka Psubs.org för vägledning.

Seamagine
Deepflight
Ivccorp
U-boatworx
U.S. Submarines
Nemo 100
Hyper Sub
Nuytco
Sub Aviator Systems
Wadeco Industries
Triton Submarines
Lamor Subsea
Comex
Marlin Submarines
Subeo
Ictineu
Rubin

Här kan du åka ubåt över hela världen

Ubåtsturerna Upplevelsepresent anordnar är absolut superunika och får hjärtat att slå extraslag. Nedan har jag sammanställt de operatörer som erbjuder kommersiella ubåtsturer. Jag har delat upp listan i två delar; stora turistubåtar och små miniubåtar. Små miniubåtar är givetvis att föredra om du vill åka på ”riktigt”.

Stora turistubåtar:
Atlantis submarines
Anordnar ubåtsturer på Hawaii, Karibien och Guam. Världens största operatör av turistubåtar. Etablerad 1985 och har till dags datum 13 ubåtar i drift.

Submarine Safaris
Anordnar ubåtsturer på Lanzarote och Teneriffa med två ubåtar.

Submarine Bali
Odyssey Bali
Anordnar ubåtsturer på Bali, jag tror att båda hemsidorna tillhör samma bolag.

Seogwipo Submarine
Ubåtsturer i Korea.

Sindbad Club
Åk ubåt i Hurghada, Egypten.

Atlantida Submarine Adventures
Ubåtsturer på Mogán, Gran Canaria.

Saipan Submarine
Ubåtsturer i Saipan, Japan.

Blue Safari Submarine
Åk ubåt på Mauritius.

Whale Submarine
Ubåtsturer på Maldiverna.

Miniubåtar och forskningsubåtar:
Stanley Submarines
När det kommer till reguljära ubåtsturer, erbjuder Stanley de djupaste i världen. Åk ubåt ner till 610 meter.

Tauchbasis Kreidesee
Åk ubåt i en Holländsk insjö. Häftiga objekt under vattnet.

Nordic Sub
Ubåtscharter och ubåtsturer i Nederländerna.

Substation Curacao
Ubåtsturer ner till 1000 fot i Curaçao, Västindien.

Nemo 100
Ubåtsturer i mindre skala i Tyskland, och i viss mån Maldiverna.

Crashdive Submarine Rides
Ubåtsturer i Stockholms skärgård med en militär miniubåt.

Undersea Hunter
Ubåtsturer på Kokosöarna med en exklusiv inramning.

Ictineu
Tillverkaren Ictineu erbjuder turer i sin ubåt Ictineu 3. Vill man åka djupt kan du åka ner till mellan 50 och 1000 meter ner från Costa Brava.

Flygplan till Djurönäset

Processen att förbättra befintliga produkter bör vara konstant. Även om inget nytt tillkommer på en tid bör man alltid söka efter hur produkten kan förbättras, så idéerna finns färdiga då inpirationen eller tiden för att kunna jobba dyker upp. Jag har länge klurat på vad man skulle kunna titta på under vattnet när vi tar med våra kunder på undervattensturer. Statyer, bilar, bussar och till och med tågvagnar har diskuterats. Men jag studsar jämt tillbaka på två coola objekt som skulle vara kul att titta på. De två sakerna är flygplan och ubåtar. Det förstnämnda är relativt lätt att få tag på, ubåtar däremot är riktigt knepiga.

I onsdags fick jag klart från Värmdö kommun, efter en relativt kort handläggningstid om vad som gäller när man vill sänka något i vattnet. Det är kommunen eller länsstyrelsen som gör den första bedömningen om vad som gäller, sedan skall sjöfartsverket underrättas som i sin tur kontaktar KBV, lotsar och andra berörda inom området för någon typ av utlåtande. Tillstånd behövs i de allra flesta fall inte. Generellt gäller att så länge objektet inte klassas som miljöpliktig vattenverksamhet, och ligger minst 100 meter ifrån närmaste land i vatten som inte har några specialregler kring sig är det fritt fram. Denna möjlighet skall givetvis hanteras med omdöme då ingen negativ miljöåverkan får ske. Jag fick tag på ett flygplansvrak via en kompis som jag fick köpa loss för en vettig peng. Det är vraket efter SE-KVE, en PA32r301 Saratoga som havererade 2006 utanför Varberg. Haverirapporten för SE-KVE finns att läsa här.

Våra planer för SE-KVE är att köra den till Djuräset där vi kommer att lyfta utseendet på lite olika sätt, här har vi lite roliga idéer som vi undersöker. Sedan sätter vi ihop den och  börja planera saneringen av vraket och själva sänkningen. Affe på dykhuset trodde skämtsamt att vi skulle få problem med för många dykare på dykplatsen. Jag hoppas det. Förhoppningsvis kommer det också att bli ett tryggt hem för många fiskar framöver. Jag ser fram emot denna spännande projekt som kommer att ha sina utmaningar, eftersom budgeten för sänkningen är begränsad.

Jag besökte också Allt för Sjön i helgen där jag blev spontanintervjuad av Loogna på Skärgårdsradion, och det var faktiskt i direktsändning som vi släppte just denna nyhet.

SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga Söndag 1 mars 2015

 

Ubåten Marlin S102

I fredags träffade jag Magnus Lundbeck som ska hjälpa oss köra ubåten när vi behöver avlastning med turistkörningarna. Han är en av tre nya kaptener som ska utbildas i vår. Det som var extremt intressant med Magnus var all hans erfarenhet från ubåtskörningarna som gjordes med Dykab som målresurs åt Marinen. Magnus jobbar till vardags som tungdykare med uppdrag över hela världen. Mycket spännande som jag säkert kommer att få anledning till att återkomma om.  Jag är övertygad om att Magnus kommer att tillföra mycket kloka tankar till vår verksamhet. Intressant med denna Ubåt är att det var sista ubåten från Marlin submarines i denna serie som konstruerades av Paul Moorhouse. Denna ubåt hette Marlin S102 och föregångaren hette S101. Synligt på bilderna är två extra elmotorer bakom tornet och en i aktern. Den aktre thrustern användes för att minimera ljudsignaturen och den vertikala thrustern användes för att reglera ubåtens djup på ett enkelt sätt. Detta är något som vi också har funderat på att skaffa till vår ubåt. Alla bilder nedan tillhör Magnus Lundbeck och får inte användas utan lov.

Marlin S102 specifikationer

  • Längd: 9,55 meter
  • Bredd: 1,27 meter
  • Höjd: 2,3 meter
  • Vikt: 5,5 ton
  • Max dykdjup: 200 meter
  • Dieselmotor: Perkins diesel 37 kw vid 3000 varv
  • Intern elmotor: 7,5 kw
  • Hastigheter: 8 knop i ytläge, 5 knop i u-läge
  • Ballast: 1400 liter + 50 trimtank
  • Högtrycksluft: 45 liter @ 210 bar = 9450 liter
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin från Dykab
Ubåten Marlin från Dykab
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin under tillsyn, notera det stora undervattensfönstret i fören.

 

 

Ubåtsområde utanför Djurönäset

Häromdagen släppte sjöfartsverket notis 10131 som innehöll ett upplysningsområde relaterad till vår ubåtsverksamhet. Jag kontaktade Sjöfartsverket via formuläret på deras hemsida. Efter några samtal och mail är nu allt klart och publicerat bara fyra veckor senare. Väldigt snabbt jobbat tycker jag. Min personliga erfarenhet av  Svenska myndigheter som har hand om sjöfartsfrågor är mycket positivt.

Anledningen till jag ville ha till ett upplysningsområde var att många båtförare struntade i både dykflaggor och andra varningar och brände förbi i 20-30 knop bara några meter ifrån ubåten. Vissa utan någon riktig uppsikt. Ganska kaxigt med tanke på att Kustbevakningen har sin Djuröbas bara ett tiotal meter ifrån oss. Tack vare uppgiften i sjökortet kommer förhoppnings flera att hålla utkik efter vår verksamhet, och anpassa sin framfart efter rådande ”trafik”. Tack Sjöfartsverket!

Ubåtsområde
Ubåtsområde utanför Djurönäset.

Att köpa en ubåt, del 2

När jag startade Upplevelsepresent gjorde jag lanseringen med en partner, Henrik. Vi teamade ihop oss efter att jag hade annonserat på ett webbforum. Detta var också andra försöket att lansera upplevelsepresent.se och jag visste att jag var tvungen att lyckas, en partner var nödvändigt. När projektet drog igång hade vi inga konkurrenter utom Box Experience. Henrik var ( i alla fall då) en pessimist som ofta såg det negativa eller det potentiellt negativa i det mesta först, han verkade också ha problem att visa känslor eller släppa någon (mig) inpå livet vilket försvårade samarbetet. Den negativa inställningen tog ut sin rätt till slut och han orkade inte fortsätta efter drygt ett år. Han nämnde ordet utbränd några gånger men jag vet inte riktigt vad jag ska tro, för i samma veva körde han fuling efter fuling under förhandlingarna och jobbade sedan vidare med sitt ordinarie jobb. Han ville inte heller prata med mig direkt under förhandlingarna om utköpet av honom. Med facit i hand är jag givetvis glad att han var med i början, men också att han hoppade av så tidigt som han gjorde så bolaget kunde börja flyga på riktigt. Investmentbolaget som gjorde affären med oss håller fortfarande fast vid att ”Berkan” var en av de märkligaste personerna de hade gjort affärer med. För mig tog det många år innan jag kunde tänka tillbaka på den transaktionen utan riktigt arga känslor. Man blir allt duktigare att hantera motgångar ju längre man har drivit ett företag. Jag har också insett att de flesta nya projekt innebär motgångar som ofta sätter ärr i ens psyke.

Min förmåga att hantera motgångar kom väl till pass när ubåtsaffären skulle realiseras och verksamheten köras igång. Konstruktören, som också var byggledare hade ett starkt flygintresse och vi hade mycket att prata om. Det var en person som jag kunde sitta och prata länge med om olika spännande saker. Det som skiljde oss var arbetssättet. Han var slarvig, ofokuserad och hade svårt att lyssna på kundens (alltså mina) önskemål. Det lovades saker till höger och vänster (förmodligen i all välmening) men när det var dags att realisera dessa låg det väldigt långt bort. Han hade också ett starkt intresse för vapen. När vi hade kniven mot strupen tidsmässigt kunde han ta fram en Soft Air Gun eller en pilbåge och börja springa runt och skjuta på saker. Här gällde det att vara diplomatisk och styra hans beteende, lite som man gör med barn för att få saker gjorda. Ibland kunde han hävda att renoveringen stod still för att vi saknade vissa saker. När prylarna sedan kom till verkstaden kunde de sedan sitta på verkstadsgolvet i veckor innan de kom till användning. Vissa viktiga saker kom aldrig till användning över huvud taget.

Men låt oss ta det från början. Eftersom jag hade lättare för att kommunicera med konstruktören, och för att projektledaren hade avböjt att sälja till oss vid tidigare tillfällen bestämde jag mig för att hålla kontakten med konstruktören som också hade ubåten som inventarie i sitt bolag. Det säljande företaget bestod av trion projektledaren, projektledarens bror samt konstruktören.

Efter att ha haft kontakt årligen under flera års tid öppnade konstruktören upp för att sälja under sommaren 2013. Jag fick en prisindikering, och han bedyrade flera gånger både över telefon och mail att han skulle sälja oavsett vad projektledaren tyckte, ubåten kunde inte stå på hans tomt längre. Well, här kom första osanningen. När det var dags att sälja lade han sig platt på rygg och struntade helt i vad han hade lovat gällande kontrakt, pris och förfarande. Vi är nu i slutet av 2013, försäljningen av ubåtsturer rullar på hemsidan och helt plötsligt är det osäkert om affären blir av trots tidigare överenskommelse. Lätt panik infann sig på vårt kontor på Skeppsbron. Vad skulle vi göra? Jag började parallellt ta kontakt med andra ubåtssäljare igen.