Taggad: skärgården

Flygplan till Djurönäset

Processen att förbättra befintliga produkter bör vara konstant. Även om inget nytt tillkommer på en tid bör man alltid söka efter hur produkten kan förbättras, så idéerna finns färdiga då inpirationen eller tiden för att kunna jobba dyker upp. Jag har länge klurat på vad man skulle kunna titta på under vattnet när vi tar med våra kunder på undervattensturer. Statyer, bilar, bussar och till och med tågvagnar har diskuterats. Men jag studsar jämt tillbaka på två coola objekt som skulle vara kul att titta på. De två sakerna är flygplan och ubåtar. Det förstnämnda är relativt lätt att få tag på, ubåtar däremot är riktigt knepiga.

I onsdags fick jag klart från Värmdö kommun, efter en relativt kort handläggningstid om vad som gäller när man vill sänka något i vattnet. Det är kommunen eller länsstyrelsen som gör den första bedömningen om vad som gäller, sedan skall sjöfartsverket underrättas som i sin tur kontaktar KBV, lotsar och andra berörda inom området för någon typ av utlåtande. Tillstånd behövs i de allra flesta fall inte. Generellt gäller att så länge objektet inte klassas som miljöpliktig vattenverksamhet, och ligger minst 100 meter ifrån närmaste land i vatten som inte har några specialregler kring sig är det fritt fram. Denna möjlighet skall givetvis hanteras med omdöme då ingen negativ miljöåverkan får ske. Jag fick tag på ett flygplansvrak via en kompis som jag fick köpa loss för en vettig peng. Det är vraket efter SE-KVE, en PA32r301 Saratoga som havererade 2006 utanför Varberg. Haverirapporten för SE-KVE finns att läsa här.

Våra planer för SE-KVE är att köra den till Djuräset där vi kommer att lyfta utseendet på lite olika sätt, här har vi lite roliga idéer som vi undersöker. Sedan sätter vi ihop den och  börja planera saneringen av vraket och själva sänkningen. Affe på dykhuset trodde skämtsamt att vi skulle få problem med för många dykare på dykplatsen. Jag hoppas det. Förhoppningsvis kommer det också att bli ett tryggt hem för många fiskar framöver. Jag ser fram emot denna spännande projekt som kommer att ha sina utmaningar, eftersom budgeten för sänkningen är begränsad.

Jag besökte också Allt för Sjön i helgen där jag blev spontanintervjuad av Loogna på Skärgårdsradion, och det var faktiskt i direktsändning som vi släppte just denna nyhet.

SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga Söndag 1 mars 2015

 

Ubåten Marlin S102

I fredags träffade jag Magnus Lundbeck som ska hjälpa oss köra ubåten när vi behöver avlastning med turistkörningarna. Han är en av tre nya kaptener som ska utbildas i vår. Det som var extremt intressant med Magnus var all hans erfarenhet från ubåtskörningarna som gjordes med Dykab som målresurs åt Marinen. Magnus jobbar till vardags som tungdykare med uppdrag över hela världen. Mycket spännande som jag säkert kommer att få anledning till att återkomma om.  Jag är övertygad om att Magnus kommer att tillföra mycket kloka tankar till vår verksamhet. Intressant med denna Ubåt är att det var sista ubåten från Marlin submarines i denna serie som konstruerades av Paul Moorhouse. Denna ubåt hette Marlin S102 och föregångaren hette S101. Synligt på bilderna är två extra elmotorer bakom tornet och en i aktern. Den aktre thrustern användes för att minimera ljudsignaturen och den vertikala thrustern användes för att reglera ubåtens djup på ett enkelt sätt. Detta är något som vi också har funderat på att skaffa till vår ubåt. Alla bilder nedan tillhör Magnus Lundbeck och får inte användas utan lov.

Marlin S102 specifikationer

  • Längd: 9,55 meter
  • Bredd: 1,27 meter
  • Höjd: 2,3 meter
  • Vikt: 5,5 ton
  • Max dykdjup: 200 meter
  • Dieselmotor: Perkins diesel 37 kw vid 3000 varv
  • Intern elmotor: 7,5 kw
  • Hastigheter: 8 knop i ytläge, 5 knop i u-läge
  • Ballast: 1400 liter + 50 trimtank
  • Högtrycksluft: 45 liter @ 210 bar = 9450 liter
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin från Dykab
Ubåten Marlin från Dykab
Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002
Ubåten Marlin under tillsyn, notera det stora undervattensfönstret i fören.

 

 

Ubåtsområde utanför Djurönäset

Häromdagen släppte sjöfartsverket notis 10131 som innehöll ett upplysningsområde relaterad till vår ubåtsverksamhet. Jag kontaktade Sjöfartsverket via formuläret på deras hemsida. Efter några samtal och mail är nu allt klart och publicerat bara fyra veckor senare. Väldigt snabbt jobbat tycker jag. Min personliga erfarenhet av  Svenska myndigheter som har hand om sjöfartsfrågor är mycket positivt.

Anledningen till jag ville ha till ett upplysningsområde var att många båtförare struntade i både dykflaggor och andra varningar och brände förbi i 20-30 knop bara några meter ifrån ubåten. Vissa utan någon riktig uppsikt. Ganska kaxigt med tanke på att Kustbevakningen har sin Djuröbas bara ett tiotal meter ifrån oss. Tack vare uppgiften i sjökortet kommer förhoppnings flera att hålla utkik efter vår verksamhet, och anpassa sin framfart efter rådande ”trafik”. Tack Sjöfartsverket!

Ubåtsområde
Ubåtsområde utanför Djurönäset.

En riktigt dålig dag.

Är du skadeglad? Då kommer du att äska berättelsen om min dag. Kvällen den 20 januari ringde telefonen från vaktbolaget – ni har haft inbrott på kontoret och fyra polisenheter är redan på plats säger rösten på andra sidan. Lemmel, David och Johan var också på väg till kontoret i varsin bil. Poliserna var ju på brottsplatsen så det var fri fart som gällde. Jag la allt åt sidan och Emelie fortsätte packa åt Felicia som skulle åka iväg med farmor följande morgon. Väl på kontoret konstaterade vi att inga större värden försvann, men att dörren var helt demolerad. Självrisk nästan 8500 kronor.

Tidigt på morgonen efter körde jag till flygplatsen med favorittjejerna i mitt liv, på vägen ut lämnade vi av Emelie på sitt jobb på sjukhuset eftersom vi skulle samåka för att hämta vår nya bil på Skoda på eftermiddagen. Bilen var redan två månader försenad så vi var förväntansfulla att få ta över vår vita ”Winter Edition” Skoda Octavia.

På flygplatsen gick det bra, men jag fick hålla tillbaka tårarna för att min lilla flicka skulle flyga så långt och vara borta en hel vecka. Man inser snabbt hur mycket de stora och långa kramarna från Felicia hjälper för att hantera vardagen. Jag hade också något riktigt spännande att se fram emot. Klockan tio skulle jag träffa säljaren till ett företag som dels hade ett hyreskontrakt som vi gärna ville ha, men främst ägde ett skärgårdsföretag vi absolut ville köpa. På plats klockan tio meddelade han att han inte tänker sälja. Min uppfattning är att han kunde ha ringt och sagt det för att inte slösa mer av min tid på att meddela mig personligen. Vad får man ut av det? Han har redan slösat bort veckor av mitt liv och nu ville han skaka hand och spela nån jävla riddare med en rosa fjäder i hjälmen. Det var skönt att han stod bakom en disk och höll avståndet mellan oss. Med ett stort fejkat leende lämnade vi lokalen och återvände till Skeppsbron där hantverkarna redan var i full fart att byta ut den uppbrutna dörren mot en skitful grå plåtdörr. HÄRLIGT MED ÖVERRASKNINGAR!

Tidningen Skärgården snappade upp detta och skrev en artikel om Glashuset på Strandvägen vilket du kan läsa här.

Mycket känslor hann det bli på mindre än tolv timmar, men jag hade ändå att se fram emot bilköpet senare under dagen. Ganska sur och mycket oense med Fredrik om hur vi skulle gå vidare med det avbrutna företagsköpet satt jag mest och surade över allt som hade hänt under de senaste timmarna. Jag surade också över att om Fredrik inte hade dragit ut kontakterna så länge som han gjorde under hösten så hade vi kanske suttit i en annan sits. Ibland sneglade jag på Flight Radar 24 på mobilen för att se hur långt mamma och Felicia hade kommit under sin flygning till Las Palmas,  det lättade upp sinnet lite. På eftermiddagen körde jag tillbaka till sjukhuset och plockade upp Emelie för att åka till Skoda i Sätra för att ÄNTLIGEN få hämta vår nya bil. Även där upptäckte säljaren att de hade missat att beställa vinterhjul till min bil och undrade om vi ville köra därifrån med sommardäck. EEH IDIOT det är ju fucking nysnö på vägarna, tänkte jag men fick ur mig ett vänligt ”vi väntar tills vinterhjulen kommer”. Sedan åkte vi återigen hem i lånebilen vi hade haft från Skoda sedan i december på grund av leveransförseningen. Filmen falling down är riktigt bra – där tappar han det på riktigt. Det skulle kännas befriande att göra det ibland.