Taggad: HMS Halland

Varshavyanka (Kilo Class) i perspektiv

Med rötter från 80 talet är Varshavyanka-klassen, även kallad ”Kilo Class” en beprövad ubåt i världen med 57 byggda enheter i olika varianter sedan 1980. Ubåten är främst byggd för patrulluppdrag såsom bevakning av kustremsor, baser samt farleder för att bekämpa mål över och under vattnet. Namnet Varshavyanka betyder ”någon / kvinnan från Warsawa”, vilket ursprungligen är en Polsk frihetssång som spelade en viktig roll under den ryska revolutionen 1917. Sången anses vara en av de viktigaste krigssångerna från Sovjettiden. Det har ifrågasatts i olika sammanhang varför just det namnet har använts till den nya 636 serien då den har stark koppling till gamla Sovjetstaten.

Den senaste versionen i Kilo Klassen ”Projekt 636 Varshavyanka” är den ryska ubåt i drift, som är mest lik den Svenska Gotlandsklassen, även om den deplacementsmässigt är nästan dubbelt så stor som sin svenska motsvarighet. Den senaste båten i Kilo-Klassen sjösattes den 25 april 2015 ,vilket ger Ryssland fyra stycken enheter i projekt 636 samt ett tiotal till av tidigare versioner. Dessutom ligger ett dussintal äldre Kilo-klass-båtar i reserv i väntan på uppgradering (reparation) eller skrotning. Den exakta siffran på aktiva ubåtar är inte känt då namnet på ubåtarna i Ryssland ändras från tid till tid. Flertal av de senaste 636-modellerna har exporterats till bland annat Vietnam, Algeriet och Kina. Av de fyra ryska ubåtarna i 636 är två i aktiv tjänst och två under utprovning. Ytterligare två stycken är under uppbyggnad vilket ger Ryssland sex stycken 636 till 2016. Planen är att fasa ut de gamla 877 Kilo-Klass-ubåtarna till 2020 och ersätta dem med nya 636:or med två enheter per år. Även om Kilo Klassen hör till de mer kända ubåtarna i världen så har den tyska ubåten ”Typ 209” tillverkats i fler exemplar. Av 61 individer är 59 fortfarande i tjänst världen över sedan modellen började tillverkas 1972.

Kilo Class
Varshavyanka / Kilo Class

Den föråldrade Kilo-klassen skulle ursprungligen ersättas av den nya, något mindre Ladaklassen. I likhet med Gotlandsklassen har Lada AIP, dock med bränsleceller. Efter stora problem under utprovningen av Ladaklassen beslutade Ryska Marinen att  fortsätta bygga uppgraderade Kilo-ubåtar i 636-serien tills Lada-klassen är helt färdig. Lada har varit under utprovning sedan 2004 vilket tyder på att tillverkaren Rubin har haft stora problem med att uppfylla kraven från beställaren. Problemen har främst kretsat kring framdrivingen av ubåten. Problemen har varit så stora att den första båten i Lada-klassen ”St. Petersburg” numera endast används till plattformstester av tillverkaren Rubin. Tre påbörjade Lada-ubåtar fick modifieras efter byggstart då lösningarna krävde stora strukturella ombyggnader.  När Lada börjar exporteras kommer det att ske under namnet Amur-1650. Exportvarianten väntas bli en något bantad version av Lada-klassen utrustningsmässigt. Byggtiden för 636 har under tiden minskat stadigt och är nu nere på endast 14 månader. Under 80-talet byggdes kilo-klass-ubåtarna på bara fyra månader (projekt 877 Paltus).

I perspektiv har den Svenska Gotlandsklassen byggts i tre exemplar och är en utveckling av Västergötlandsklassen. Ubåtarna HMS Gotland, Halland och Uppland ingår i klassen.  Gotlandsklassen var först ut i världen med en fungerande AIP (Air Independent Propulsion) via en Sterlingmotor och flytande syre. Tidigare har AIP provats under andra världskriget och under kalla kriget men tekniken har varit svårbemästrad. Idag har också Frankrike, Tyskland, Japan, Ryssland och Spanien egen tillverkning av AIP-ubåtar som i många hänseenden överträffar atomubåtarna. Spanien hade för övrigt räknat fel på sin första AIP-ubåt och byggt den 75 ton för tung 2013 – men det får bli en annan historia.

Beväpning och sonarsystem

Beväpningen på 636 består av sex stycken framåtriktade 533-mm torpedtuber som beväpnas med en kombination av 18 torpeder eller 24 minor. 636 är också kapabel att bekämpa mål med SS-N-27 Club-S kryssningsmissil. Kryssningsmissilen är avsedd för sjömål upp till 220 km från ubåten. Missilen närmar sitt mål på knappt fem meters höjd och har en hastighet på Mach 2,9 när den träffar målet. Ombord finns också upp till åtta bärbara Igla 1M luftvärnsrobotar. Varshavyankas stridsledningssystem MVU 110 EM och kan spåra upp till fem mål samtidigt, varav två helt automatiskt. Systemet har kapacitet att automatiskt avfyra motmedel mot mål över och under vattnet samt ge manöverrekommendationer inför och efter avfyrning. Sonarsystemet MGK 400 EM som används ombord på Varshavyanka är också är integrerad mot mindetekteringssonaren MGK 519 EM. På de nya Varshavyankabåtarna är mindetekteringssonaren integrerad mot huvuddisplayen till MGK 400 EM, detta besparar givetvis personal ombord. Räckvidden för MGK 400 EM är enligt boken ”The Naval Institute Guide to World Naval Weapon Systems” upp till 100 km för att upptäcka båtar på ytan och 16 km för att upptäcka tysta ubåtar.

Jämförelse mellan Varshavyanka / Kilo Class och Gotlandsklassen

Varshavyanka / Kilo Class Gotlandsklassen
Längd 70-74 meter 60,4
Bredd 9,9 meter 6,2 meter
Deplacement yta 2300-2350 ton 1380 ton
Deplacement UV 3000-3950 ton 1599 ton
Djupgående 6,5 meter 5,6 meter
Bemanning 52 35
Framdrivning Dieselelektrisk  Diesel / AIP Sterling
Räckvidd YL/UV
12.000 km / 640 km N/A
Hastighet yta/uv 10-12 / 17-25 10 / 20
Maxdjup 300 meter 150
Skrovtyp Dubbelskrov Enkelskrov
Antal byggda 57 samtliga varianter 3
Torpeder
18 N/A
Torpedtuber 6 x 533 mm 4 × 533 mm
2 × 400 mm
Pris Modell 636: 350 miljoner USD N/A
(4,1 miljarder för A26)