Taggad: förhandling

Att köpa en ubåt, del 2

När jag startade Upplevelsepresent gjorde jag lanseringen med en partner, Henrik. Vi teamade ihop oss efter att jag hade annonserat på ett webbforum. Detta var också andra försöket att lansera upplevelsepresent.se och jag visste att jag var tvungen att lyckas, en partner var nödvändigt. När projektet drog igång hade vi inga konkurrenter utom Box Experience. Henrik var ( i alla fall då) en pessimist som ofta såg det negativa eller det potentiellt negativa i det mesta först, han verkade också ha problem att visa känslor eller släppa någon (mig) inpå livet vilket försvårade samarbetet. Den negativa inställningen tog ut sin rätt till slut och han orkade inte fortsätta efter drygt ett år. Han nämnde ordet utbränd några gånger men jag vet inte riktigt vad jag ska tro, för i samma veva körde han fuling efter fuling under förhandlingarna och jobbade sedan vidare med sitt ordinarie jobb. Han ville inte heller prata med mig direkt under förhandlingarna om utköpet av honom. Med facit i hand är jag givetvis glad att han var med i början, men också att han hoppade av så tidigt som han gjorde så bolaget kunde börja flyga på riktigt. Investmentbolaget som gjorde affären med oss håller fortfarande fast vid att ”Berkan” var en av de märkligaste personerna de hade gjort affärer med. För mig tog det många år innan jag kunde tänka tillbaka på den transaktionen utan riktigt arga känslor. Man blir allt duktigare att hantera motgångar ju längre man har drivit ett företag. Jag har också insett att de flesta nya projekt innebär motgångar som ofta sätter ärr i ens psyke.

Min förmåga att hantera motgångar kom väl till pass när ubåtsaffären skulle realiseras och verksamheten köras igång. Konstruktören, som också var byggledare hade ett starkt flygintresse och vi hade mycket att prata om. Det var en person som jag kunde sitta och prata länge med om olika spännande saker. Det som skiljde oss var arbetssättet. Han var slarvig, ofokuserad och hade svårt att lyssna på kundens (alltså mina) önskemål. Det lovades saker till höger och vänster (förmodligen i all välmening) men när det var dags att realisera dessa låg det väldigt långt bort. Han hade också ett starkt intresse för vapen. När vi hade kniven mot strupen tidsmässigt kunde han ta fram en Soft Air Gun eller en pilbåge och börja springa runt och skjuta på saker. Här gällde det att vara diplomatisk och styra hans beteende, lite som man gör med barn för att få saker gjorda. Ibland kunde han hävda att renoveringen stod still för att vi saknade vissa saker. När prylarna sedan kom till verkstaden kunde de sedan sitta på verkstadsgolvet i veckor innan de kom till användning. Vissa viktiga saker kom aldrig till användning över huvud taget.

Men låt oss ta det från början. Eftersom jag hade lättare för att kommunicera med konstruktören, och för att projektledaren hade avböjt att sälja till oss vid tidigare tillfällen bestämde jag mig för att hålla kontakten med konstruktören som också hade ubåten som inventarie i sitt bolag. Det säljande företaget bestod av trion projektledaren, projektledarens bror samt konstruktören.

Efter att ha haft kontakt årligen under flera års tid öppnade konstruktören upp för att sälja under sommaren 2013. Jag fick en prisindikering, och han bedyrade flera gånger både över telefon och mail att han skulle sälja oavsett vad projektledaren tyckte, ubåten kunde inte stå på hans tomt längre. Well, här kom första osanningen. När det var dags att sälja lade han sig platt på rygg och struntade helt i vad han hade lovat gällande kontrakt, pris och förfarande. Vi är nu i slutet av 2013, försäljningen av ubåtsturer rullar på hemsidan och helt plötsligt är det osäkert om affären blir av trots tidigare överenskommelse. Lätt panik infann sig på vårt kontor på Skeppsbron. Vad skulle vi göra? Jag började parallellt ta kontakt med andra ubåtssäljare igen.