Försvarets förmåga begränsas av byråkratin

Strax efter att vi köpte ubåten och när media började skriva om köpet, blev vi kontaktade av försvarsmakten med frågan om vi kunde tänka oss att bistå som målresurs med Malen. Efter ungefär ett års byråkrati fick vi möjligheten att vara med under sex övningsdagar och visa vad vi kan hjälpa till med. Det var resultatet av hårt internt arbete av en handfull anställda på Marinen som verkligen ville ha med oss. De insåg värdet av att träna mot en riktig ubåt. Förfrågan skedde långt innan den stora ubåtsjakten 2014.  Med våra begränsade resurser lyckades vi prestera riktigt bra samtidigt som vi lärde oss mycket inför kommande övningar. Vi pushade våra nyförvärvade ubåtskunskaper till max och lärde oss mycket om ubåten och dess kapacitet. Framförallt hur välbyggd ubåten är och hur bra hon simmar. Övningarna kostade också pengar. Vi spenderade hundratusentals kronor på ubåten och fakturerade drygt 20.000 kronor med förhoppning om att vi längre fram kan erbjuda tjänsten på affärsmässiga villkor.

Inför vårövningarna 2015 på Dalarö

Efter att övningarna genomfördes var det tyst som graven från försvarsmakten. Några engagerade anställda på Marinen hörde av sig och berättade vad det snackades om i korridorerna och vilken ögonöppnare övningarna var. Någon officiell kommunikation fick vi inte om vad som händer härnäst. Under hösten fick vi även möjlighet att utbilda en person från Marinen på Malen. Det var två fantastiskt roliga veckor där jag fick en ny kompis för livet och eleven fick nya kunskaper om miniubåtar och vad de är kapabla till.

Vi visste tidigt att Marinen hade som önskemål att ha med oss under vårövningen vecka 16-17 2016. Vi försökte via våra kontakter få besked och påtalade att vi behöver göra mer uppgraderingar av ubåten för att få den 100% för målkörning. Att bygga om en ubåt tar tid och kostar pengar varför tiden är en trång faktor. Ubåten fungerar idag mer än väl för våra civila uppdrag och är, om man kan säga lite överutrustad.

UVS-1300 Malen Flagga

Två månader innan övningarna 2016 (tio månader efter utvärderingen) hör FMV av sig och vill ha en offert för målubåtstjänst. Någon kravspecifikation fanns inte mer än att det handlar om fyra dagar under vårövningen och option på ytterligare upp till 100 timmars målubåtstjänst senare under 2016 – dock utan någon garanti på faktiskt nyttjande av våra tjänster. På andra sidan sitter en inköpare som förmodligen aldrig i sitt liv har sett en ubåt, eller har en aning om vad som krävs för att framföra densamma, eller vad det faktiskt kostar att drifta en ubåt. En sönderkörd sonar när man drar släpspår kostar lätt 100.000 kronor (been there, done that). Efter några dagars mailande och ett möte framför upphandlaren två krav muntligen; priset skall gälla sex timmars samövning per dag och vi ska ha med oss våra egna räddningsdykare under övningarna.

Lunch och batteriladdning under en av övningsdagarna

Med under förhandlingarna finns också en representant från Sjöstridsskolan som redan vid första mötet gör klart att de har hört siffror om 15-20.000 kronor om dagen som vi ska fakturera – den siffran kom från utvärdingsofferten (som från början var lågt satt). Representanten klargör också att ett för högt pris kommer göra så övningsledarna inte kommer att ha råd att hyra in oss, eftersom de betalar själva. Men jag var fri att sätta vilket pris jag ville. Efter totalt ett möte och två telefonsamtal landar vi på en prisbild där vi offerterar samma pris för ubåtsmåltjänsten som det kostar att hyra en RIB i timmen i samband med events. Vi skippade framkörningsavgifterna trots att vi normalt har sex timmars förflyttning av ubåten för att komma till och från övningsområdet vilket ger oss minst 12 timmar till sjöss och typisk sjötid var kring 14 timmar. Utslaget per person (utan att ens ha tagit betalt för någon av de tre inblandade båtarna) ligger vi på under 1000 kronor i timmen. Det innefattar två ubåtsbesättningar, två räddningsdykare, två båtförare, en ubåt, en stridsbåt 90 standby samt en följebåt. Det tyckte alltså FMV var för dyrt och var beredda att betala 28.000 kronor för  per dag. Detta ska täcka löner, båtar, uppgraderingen av ubåten för längre räckvidd, fortbildning av vår personal, extra säkerhetsutrustning, samövning med räddningsdykarna inför övningarna, slitage, underhåll mm. Det sista (totalt tredje) samtalet tog inte mer än fyra minuter där upphandlaren med ganska kort ton återigen upprepade hur dyrt allting var, att de inte kunde stå för räddningsdykarna och att de absolut inte kunde erbjuda interna resurser för exempelvis utbildning i fri uppstigning för att därmed kunna få ner det fakturerade beloppet. De var beredda att kanske garantera åtta övningsdagar till 28.000 kronor per dag, det var taket. När jag konstaterade att vi inte kan erbjuda tjänsten till under självkostnadspris tackade upphandlaren för visat intresse, sa att vi inte kommer vidare med denna upphandling och la på . Där satt jag och kunde inte tro mina öron – med alla slags känslor i kroppen kändes det lite smått surrealistiskt att en upphandlare utan några kravspecifikationer på egen hand kunde besluta om något som detta så snabbt. Någon skrivelse kom inte heller efter upphandlingen om att det nu är avslutat. Upphandlingen genomfördes på ett sätt som aldrig skulle vara accepterat inom den privata sektorn. Men när det gäller rikets säkerhet, och våra skattepengar är det uppenbarligen helt okej.

Cockpiten på Malen under en navigationsrunda.

Vi fick i alla fall vara med under fem övningsdagar, och vetskapen om att vi gjorde vårt bästa för att erbjuda en tjänst till ett mer än skäligt pris är tillfredsställande. När DYKAB för cirka 20 år sedan erbjöd samma tjänst fick de mer betalt än vad vi blev erbjudna utan att de behövde stå för egen räddningsorganisation. Lägg dessutom till en inflation på cirka 20% så blir det ännu svårare att förstå hur upphandlaren tänker.

Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002

När en prioriterad verksamhet inte får pengar att köpa in en tjänst till ett pris som är mer än skäligt (läs näst intill självkostnadspris), är man verkligen mån om att upprätta ett försvar? Är det dessutom seriöst från FMV att erbjuda så lite betalning att man inte ens skulle ha utrymme att träna och utveckla sin egen personal inför övningarna, eller för den delen köpa in räddningsutrustning som är adekvat för uppgiften? Är det rätt att ens påbörja en upphandling utan att veta vad man ska förvänta sig att behöva betala?

One comment

  1. Toni Eriksson

    Det är ganska ovanligt att leverantörer offentligt kommenterar sina affärsförhandlingar med FMV. Det är ännu mer ovanligt att FMV kommenterar sina affärsförhandlingar med leverantörer. Den här kommentaren är inget undantag, men eftersom blogginlägget till del implicerar kritik mot en enskild handläggare på FMV så är några ord på sin plats.
    FMV:s inköpare har utfört uppdraget att för Försvarsmaktens räkning förhandla villkor för en eventuell direktupphandling av ubåtsmålstjänster med Upplevelseakuten AB. Även om tjänsten kanske är lite ovanlig så är upphandlingen inte det, utan snarare en ganska vanlig tjänsteupphandling. FMV:s inköpare är erfaren, har utfört ett professionellt jobb och har lång erfarenhet från liknande uppdrag i privata sektorn.
    FMV har inga egna pengar utan vi utför uppdrag åt och får betalt av Försvarsmakten. FMV beslutar inte om budgetramarna för Försvarsmakten eller bestämmer de ekonomiska ramarna för just den här övningen.
    Jag har förståelse för den besvikelse som kan finnas över att inte få utföra det uppdrag man sett fram emot, men det ursäktar inte att man skjuter på pianisten.
    Vänliga hälsningar
    Toni Eriksson
    Kommunikationsdirektör FMV

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>