En riktigt dålig dag.

Är du skadeglad? Då kommer du att äska berättelsen om min dag. Kvällen den 20 januari ringde telefonen från vaktbolaget – ni har haft inbrott på kontoret och fyra polisenheter är redan på plats säger rösten på andra sidan. Lemmel, David och Johan var också på väg till kontoret i varsin bil. Poliserna var ju på brottsplatsen så det var fri fart som gällde. Jag la allt åt sidan och Emelie fortsätte packa åt Felicia som skulle åka iväg med farmor följande morgon. Väl på kontoret konstaterade vi att inga större värden försvann, men att dörren var helt demolerad. Självrisk nästan 8500 kronor.

Tidigt på morgonen efter körde jag till flygplatsen med favorittjejerna i mitt liv, på vägen ut lämnade vi av Emelie på sitt jobb på sjukhuset eftersom vi skulle samåka för att hämta vår nya bil på Skoda på eftermiddagen. Bilen var redan två månader försenad så vi var förväntansfulla att få ta över vår vita ”Winter Edition” Skoda Octavia.

På flygplatsen gick det bra, men jag fick hålla tillbaka tårarna för att min lilla flicka skulle flyga så långt och vara borta en hel vecka. Man inser snabbt hur mycket de stora och långa kramarna från Felicia hjälper för att hantera vardagen. Jag hade också något riktigt spännande att se fram emot. Klockan tio skulle jag träffa säljaren till ett företag som dels hade ett hyreskontrakt som vi gärna ville ha, men främst ägde ett skärgårdsföretag vi absolut ville köpa. På plats klockan tio meddelade han att han inte tänker sälja. Min uppfattning är att han kunde ha ringt och sagt det för att inte slösa mer av min tid på att meddela mig personligen. Vad får man ut av det? Han har redan slösat bort veckor av mitt liv och nu ville han skaka hand och spela nån jävla riddare med en rosa fjäder i hjälmen. Det var skönt att han stod bakom en disk och höll avståndet mellan oss. Med ett stort fejkat leende lämnade vi lokalen och återvände till Skeppsbron där hantverkarna redan var i full fart att byta ut den uppbrutna dörren mot en skitful grå plåtdörr. HÄRLIGT MED ÖVERRASKNINGAR!

Tidningen Skärgården snappade upp detta och skrev en artikel om Glashuset på Strandvägen vilket du kan läsa här.

Mycket känslor hann det bli på mindre än tolv timmar, men jag hade ändå att se fram emot bilköpet senare under dagen. Ganska sur och mycket oense med Fredrik om hur vi skulle gå vidare med det avbrutna företagsköpet satt jag mest och surade över allt som hade hänt under de senaste timmarna. Jag surade också över att om Fredrik inte hade dragit ut kontakterna så länge som han gjorde under hösten så hade vi kanske suttit i en annan sits. Ibland sneglade jag på Flight Radar 24 på mobilen för att se hur långt mamma och Felicia hade kommit under sin flygning till Las Palmas,  det lättade upp sinnet lite. På eftermiddagen körde jag tillbaka till sjukhuset och plockade upp Emelie för att åka till Skoda i Sätra för att ÄNTLIGEN få hämta vår nya bil. Även där upptäckte säljaren att de hade missat att beställa vinterhjul till min bil och undrade om vi ville köra därifrån med sommardäck. EEH IDIOT det är ju fucking nysnö på vägarna, tänkte jag men fick ur mig ett vänligt ”vi väntar tills vinterhjulen kommer”. Sedan åkte vi återigen hem i lånebilen vi hade haft från Skoda sedan i december på grund av leveransförseningen. Filmen falling down är riktigt bra – där tappar han det på riktigt. Det skulle kännas befriande att göra det ibland.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>