Kategori: Myndigheter

Försvarets förmåga begränsas av byråkratin

Strax efter att vi köpte ubåten och när media började skriva om köpet, blev vi kontaktade av försvarsmakten med frågan om vi kunde tänka oss att bistå som målresurs med Malen. Efter ungefär ett års byråkrati fick vi möjligheten att vara med under sex övningsdagar och visa vad vi kan hjälpa till med. Det var resultatet av hårt internt arbete av en handfull anställda på Marinen som verkligen ville ha med oss. De insåg värdet av att träna mot en riktig ubåt. Förfrågan skedde långt innan den stora ubåtsjakten 2014.  Med våra begränsade resurser lyckades vi prestera riktigt bra samtidigt som vi lärde oss mycket inför kommande övningar. Vi pushade våra nyförvärvade ubåtskunskaper till max och lärde oss mycket om ubåten och dess kapacitet. Framförallt hur välbyggd ubåten är och hur bra hon simmar. Övningarna kostade också pengar. Vi spenderade hundratusentals kronor på ubåten och fakturerade drygt 20.000 kronor med förhoppning om att vi längre fram kan erbjuda tjänsten på affärsmässiga villkor.

Inför vårövningarna 2015 på Dalarö

Efter att övningarna genomfördes var det tyst som graven från försvarsmakten. Några engagerade anställda på Marinen hörde av sig och berättade vad det snackades om i korridorerna och vilken ögonöppnare övningarna var. Någon officiell kommunikation fick vi inte om vad som händer härnäst. Under hösten fick vi även möjlighet att utbilda en person från Marinen på Malen. Det var två fantastiskt roliga veckor där jag fick en ny kompis för livet och eleven fick nya kunskaper om miniubåtar och vad de är kapabla till.

Vi visste tidigt att Marinen hade som önskemål att ha med oss under vårövningen vecka 16-17 2016. Vi försökte via våra kontakter få besked och påtalade att vi behöver göra mer uppgraderingar av ubåten för att få den 100% för målkörning. Att bygga om en ubåt tar tid och kostar pengar varför tiden är en trång faktor. Ubåten fungerar idag mer än väl för våra civila uppdrag och är, om man kan säga lite överutrustad.

UVS-1300 Malen Flagga

Två månader innan övningarna 2016 (tio månader efter utvärderingen) hör FMV av sig och vill ha en offert för målubåtstjänst. Någon kravspecifikation fanns inte mer än att det handlar om fyra dagar under vårövningen och option på ytterligare upp till 100 timmars målubåtstjänst senare under 2016 – dock utan någon garanti på faktiskt nyttjande av våra tjänster. På andra sidan sitter en inköpare som förmodligen aldrig i sitt liv har sett en ubåt, eller har en aning om vad som krävs för att framföra densamma, eller vad det faktiskt kostar att drifta en ubåt. En sönderkörd sonar när man drar släpspår kostar lätt 100.000 kronor (been there, done that). Efter några dagars mailande och ett möte framför upphandlaren två krav muntligen; priset skall gälla sex timmars samövning per dag och vi ska ha med oss våra egna räddningsdykare under övningarna.

Lunch och batteriladdning under en av övningsdagarna

Med under förhandlingarna finns också en representant från Sjöstridsskolan som redan vid första mötet gör klart att de har hört siffror om 15-20.000 kronor om dagen som vi ska fakturera – den siffran kom från utvärdingsofferten (som från början var lågt satt). Representanten klargör också att ett för högt pris kommer göra så övningsledarna inte kommer att ha råd att hyra in oss, eftersom de betalar själva. Men jag var fri att sätta vilket pris jag ville. Efter totalt ett möte och två telefonsamtal landar vi på en prisbild där vi offerterar samma pris för ubåtsmåltjänsten som det kostar att hyra en RIB i timmen i samband med events. Vi skippade framkörningsavgifterna trots att vi normalt har sex timmars förflyttning av ubåten för att komma till och från övningsområdet vilket ger oss minst 12 timmar till sjöss och typisk sjötid var kring 14 timmar. Utslaget per person (utan att ens ha tagit betalt för någon av de tre inblandade båtarna) ligger vi på under 1000 kronor i timmen. Det innefattar två ubåtsbesättningar, två räddningsdykare, två båtförare, en ubåt, en stridsbåt 90 standby samt en följebåt. Det tyckte alltså FMV var för dyrt och var beredda att betala 28.000 kronor för  per dag. Detta ska täcka löner, båtar, uppgraderingen av ubåten för längre räckvidd, fortbildning av vår personal, extra säkerhetsutrustning, samövning med räddningsdykarna inför övningarna, slitage, underhåll mm. Det sista (totalt tredje) samtalet tog inte mer än fyra minuter där upphandlaren med ganska kort ton återigen upprepade hur dyrt allting var, att de inte kunde stå för räddningsdykarna och att de absolut inte kunde erbjuda interna resurser för exempelvis utbildning i fri uppstigning för att därmed kunna få ner det fakturerade beloppet. De var beredda att kanske garantera åtta övningsdagar till 28.000 kronor per dag, det var taket. När jag konstaterade att vi inte kan erbjuda tjänsten till under självkostnadspris tackade upphandlaren för visat intresse, sa att vi inte kommer vidare med denna upphandling och la på . Där satt jag och kunde inte tro mina öron – med alla slags känslor i kroppen kändes det lite smått surrealistiskt att en upphandlare utan några kravspecifikationer på egen hand kunde besluta om något som detta så snabbt. Någon skrivelse kom inte heller efter upphandlingen om att det nu är avslutat. Upphandlingen genomfördes på ett sätt som aldrig skulle vara accepterat inom den privata sektorn. Men när det gäller rikets säkerhet, och våra skattepengar är det uppenbarligen helt okej.

Cockpiten på Malen under en navigationsrunda.

Vi fick i alla fall vara med under fem övningsdagar, och vetskapen om att vi gjorde vårt bästa för att erbjuda en tjänst till ett mer än skäligt pris är tillfredsställande. När DYKAB för cirka 20 år sedan erbjöd samma tjänst fick de mer betalt än vad vi blev erbjudna utan att de behövde stå för egen räddningsorganisation. Lägg dessutom till en inflation på cirka 20% så blir det ännu svårare att förstå hur upphandlaren tänker.

Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002

När en prioriterad verksamhet inte får pengar att köpa in en tjänst till ett pris som är mer än skäligt (läs näst intill självkostnadspris), är man verkligen mån om att upprätta ett försvar? Är det dessutom seriöst från FMV att erbjuda så lite betalning att man inte ens skulle ha utrymme att träna och utveckla sin egen personal inför övningarna, eller för den delen köpa in räddningsutrustning som är adekvat för uppgiften? Är det rätt att ens påbörja en upphandling utan att veta vad man ska förvänta sig att behöva betala?

En dag i försvarets tecken

För drygt två år sedan väckte omvärldsläget mitt intresse för försvarsfrågor. Jag har inte gjort lumpen och jag är inte heller speciellt intresserad av vapen, däremot har jag alltid varit intresserad av mekaniken bakom olika konflikter och strategi. Jag är också högst intresserad av att säkra en trygg framtid för min familj, vilka medel det än kräver. Med det syftar jag inte på att sätta upp en egen privat försvarsanläggning kring vårt hem, utan att förhindra att man ens ska behöva tänka på något sådant.

Istället för att lägga motsvarande 5000 miljarder kronor på att rusta upp ”försvaret” till 2020 borde herr P lägga de pengarna på att rusta upp sitt land och skapa trygghet. Alla skulle må bättre av det. Från Kreml kommuniceras det att upprustningen är en nödvändighet för att avskräcka USA och Kina från att starta ett krig med Ryssland. Vilket kanske stämmer, men kriget skulle endast bli aktuellt efter att Ryssland har bestämt sig för att annektera flera strategiskt viktiga områden. En egen privat ö i Östersjön kanske? Även om Gotland är ett hett tips för framtidens björnar att fira sommarlov på är jag inte helt säker på om Bornholm inte ligger lika illa till. Som vår omvärld ser ut nu måste man visa, speciellt mot Öst att vi på allvar tänker försvara det vi har byggt upp under många århundraden. Huvudfrågan kvarstår dock i mitt huvud, varför vill Björnen ut på upptäckarfärd? Varför skulle man vilja ta sig in i exempelvis Europa?

Nåja, låt oss hoppa tillbaka till 2015. Igår hade Folk och Försvar ett seminarium om inriktningen av vårt försvar. Ja i Sverige kan vi faktiskt kalla vår vapenmakt för försvar. För det är just vad det handlar om. Att försvara och att avskräcka. Ledorden under konferensen var ”trendbrott” och hur bra det var att försvarsministern kunde ena så många parter i en gemensam försvarsproposition. Alla talare framhöll också att utgångsnivån är historiskt låg och att det kommer att ta lång tid att bygga upp ett försvar som är trovärdigt. Det var också klart att alla politiker på plats förstod att pengarna inte skulle räcka långt. Konstigt nog verkade ingen vara riktigt entusiastisk över Gotlands återmilitärisering. Så varför göra det är min fråga? Det är ju mest en show för gallerierna – även om jag förstår symbolvärdet av åtgärden. Men jag får hålla med om en sak, det är en bra start. Tyvärr på tok för svag start för att uträtta något vettigt såhär i början. På frågan om vad som krävdes för att politikerna skulle börja ta läget på allvar fick vi inget riktigt svar mer än att de konstant bevakar allt som händer. En försiktig tolkning får vara att de är beredda att skjuta till mer pengar om läget förvärras. Hur illa måste det bli innan de reagerar mer än de gör nu tänkte nog de flesta på min sida av scenen.

Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen var som vanligt riktigt vassa och gjorde tvärtemot våra folkvalda politiker. De redovisade vad denna proposition faktiskt har för verkan och vad pengarna räcker till. Egentligen känns det fel att referera en match som man faktiskt kan se reprisen av, så surfa in till Folk och Försvar och titta på webbsändingen av gårdagens seminarium. Jag själv ska ut till Djurönäset och pyssla om ubåten inför säsongstarten på lördag.

Försvarsminister Peter Hultqvist
Försvarsminister Peter Hultqvist
"Skipper"  Niklas Wiklund
”Skipper” Niklas Wiklund
"Skipper"  Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen
”Skipper” Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen
Politikerna svarar på frågor om försvarspropositionen.
Politikerna svarar på frågor om försvarspropositionen.

Flygplan till Djurönäset

Processen att förbättra befintliga produkter bör vara konstant. Även om inget nytt tillkommer på en tid bör man alltid söka efter hur produkten kan förbättras, så idéerna finns färdiga då inpirationen eller tiden för att kunna jobba dyker upp. Jag har länge klurat på vad man skulle kunna titta på under vattnet när vi tar med våra kunder på undervattensturer. Statyer, bilar, bussar och till och med tågvagnar har diskuterats. Men jag studsar jämt tillbaka på två coola objekt som skulle vara kul att titta på. De två sakerna är flygplan och ubåtar. Det förstnämnda är relativt lätt att få tag på, ubåtar däremot är riktigt knepiga.

I onsdags fick jag klart från Värmdö kommun, efter en relativt kort handläggningstid om vad som gäller när man vill sänka något i vattnet. Det är kommunen eller länsstyrelsen som gör den första bedömningen om vad som gäller, sedan skall sjöfartsverket underrättas som i sin tur kontaktar KBV, lotsar och andra berörda inom området för någon typ av utlåtande. Tillstånd behövs i de allra flesta fall inte. Generellt gäller att så länge objektet inte klassas som miljöpliktig vattenverksamhet, och ligger minst 100 meter ifrån närmaste land i vatten som inte har några specialregler kring sig är det fritt fram. Denna möjlighet skall givetvis hanteras med omdöme då ingen negativ miljöåverkan får ske. Jag fick tag på ett flygplansvrak via en kompis som jag fick köpa loss för en vettig peng. Det är vraket efter SE-KVE, en PA32r301 Saratoga som havererade 2006 utanför Varberg. Haverirapporten för SE-KVE finns att läsa här.

Våra planer för SE-KVE är att köra den till Djuräset där vi kommer att lyfta utseendet på lite olika sätt, här har vi lite roliga idéer som vi undersöker. Sedan sätter vi ihop den och  börja planera saneringen av vraket och själva sänkningen. Affe på dykhuset trodde skämtsamt att vi skulle få problem med för många dykare på dykplatsen. Jag hoppas det. Förhoppningsvis kommer det också att bli ett tryggt hem för många fiskar framöver. Jag ser fram emot denna spännande projekt som kommer att ha sina utmaningar, eftersom budgeten för sänkningen är begränsad.

Jag besökte också Allt för Sjön i helgen där jag blev spontanintervjuad av Loogna på Skärgårdsradion, och det var faktiskt i direktsändning som vi släppte just denna nyhet.

SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga
SE-KVE Piper Saratoga Söndag 1 mars 2015

 

Ubåtsområde utanför Djurönäset

Häromdagen släppte sjöfartsverket notis 10131 som innehöll ett upplysningsområde relaterad till vår ubåtsverksamhet. Jag kontaktade Sjöfartsverket via formuläret på deras hemsida. Efter några samtal och mail är nu allt klart och publicerat bara fyra veckor senare. Väldigt snabbt jobbat tycker jag. Min personliga erfarenhet av  Svenska myndigheter som har hand om sjöfartsfrågor är mycket positivt.

Anledningen till jag ville ha till ett upplysningsområde var att många båtförare struntade i både dykflaggor och andra varningar och brände förbi i 20-30 knop bara några meter ifrån ubåten. Vissa utan någon riktig uppsikt. Ganska kaxigt med tanke på att Kustbevakningen har sin Djuröbas bara ett tiotal meter ifrån oss. Tack vare uppgiften i sjökortet kommer förhoppnings flera att hålla utkik efter vår verksamhet, och anpassa sin framfart efter rådande ”trafik”. Tack Sjöfartsverket!

Ubåtsområde
Ubåtsområde utanför Djurönäset.