Att köpa en ubåt, del 1

Sökandet började redan för fem-sex år sedan. Exakt vad som utlöste min fixerade tanke vid att skaffa en ubåt minns jag inte längre. Beslutet att köpa just denna ubåt, eller rättare sagt önskan om att köpa den kom rätt tidigt. Ubåten byggdes 2006 av ett företag i Kalmartrakten. Tanken från början att sälja allt från byggsatser till färdiga ubåtar av standardkomponenter för att det skulle vara enkelt att underhålla ubåtarna. Idén är ju faktiskt inte så dum. Ubåtar generellt lider av att vara väldigt komplicerade och dyra. Anledningen till det är ganska enkelt. Vattnet är en oförlåtlig och ogästvänlig plats. Faktiskt mer ogästvänligt än rymden på många sätt. Bara ubåten inte läcker, eller kollapsar av det omgivande trycket så är man hemma. Det är just de faktorerna som normalkomponenter inte klarar av varför det mesta blir specialtillverkat.

Första besöket till Mönsterås gjorde jag redan 2010 för att bubbla med ägarna. Ganska snart insåg jag att det är speciella personer med mycket kärlek till sin produkt, men ingen som helst affärssinne. Hur kan man tillåta sig att låta en relativt nybyggd ubåt ligga på land och inte försöka göra något av det? Jag gillar snabba affärer. Ganska tidigt vet båda parter om man vill göra någon affär eller inte. Om säljaren då inte anstränger sig för att ro affären i hamn, eller försöker spela något spel brukar jag låta bli. En affär ska man kunna se tillbaka på som en positiv upplevelse. Det ska vara kul att shoppa!

Efter första besöket hos ubåtskillarna blev jag bjuden på glass vid en vacker sjö, sedan middag på en halvsunkig restaurang vid havet för att diskutera Upplevelsepresents behov. Bolagets projektledare föreslog att jag skulle betala honom för en behovsanalys, vilket jag givetvis inte var intresserad av. Jag stod där med pengarna i hand och ville köpa hans ubåt – inte bygga en ny. Detta hade han hade svårt att förstå. Eftersom han inte ville sälja föreslog jag också att de skulle fortsätta äga ubåten och jag skulle stå för en renovering. Vi skulle dela på inkomsterna. Detta var inte heller aktuellt. Mitt intryck var att speciellt projektledaren levde i sin egen värld. De vill bygga en ubåt till mig för många miljoner. Men ni har ubåt ni inte använder på land, kan inte jag få köpa den istället frågade jag.

Svaret på varför ubåten låg uppe på land fick jag fyra år senare. Projektet hade dränerat trion på energi och gjort att de hade blivit osams. Efter att ha varit med och prisförhandlat med projektledaren och renoverat ubåten med konstruktören förstår jag att de inte hade energi att fortsätta. Båda var omständliga och näst intill barnsliga att jobba med. Jag kan ärligt säga att de veckorna jag tillbringade med konstruktören under renoveringen  var en av mina jobbigaste veckor på många år. Inte fysiskt utan psykiskt. Jag kan tänka mig hur det gick till när ubåten skulle byggas och hur frustrerande det var för parterna att samarbeta. Rätt personer på rätt plats är otroligt viktigt. Fel person på fel plats i en projektgrupp kan få vilket projekt som helst att kollapsa. I deras fall var ingen av de inblandade lämpliga på sina positioner varför de inte kom längre än de gjorde. Dock ska grabbarna ha en eloge för att faktiskt ha satt ihop en ubåt med knappa resurser, det är mer än vad många individer lyckas med under en hel livstid. Affärsmässigt var det ”close, but no cigar” för dem.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>