Försvarets förmåga begränsas av byråkratin

Strax efter att vi köpte ubåten och när media började skriva om köpet, blev vi kontaktade av försvarsmakten med frågan om vi kunde tänka oss att bistå som målresurs med Malen. Efter ungefär ett års byråkrati fick vi möjligheten att vara med under sex övningsdagar och visa vad vi kan hjälpa till med. Det var resultatet av hårt internt arbete av en handfull anställda på Marinen som verkligen ville ha med oss. De insåg värdet av att träna mot en riktig ubåt. Förfrågan skedde långt innan den stora ubåtsjakten 2014.  Med våra begränsade resurser lyckades vi prestera riktigt bra samtidigt som vi lärde oss mycket inför kommande övningar. Vi pushade våra nyförvärvade ubåtskunskaper till max och lärde oss mycket om ubåten och dess kapacitet. Framförallt hur välbyggd ubåten är och hur bra hon simmar. Övningarna kostade också pengar. Vi spenderade hundratusentals kronor på ubåten och fakturerade drygt 20.000 kronor med förhoppning om att vi längre fram kan erbjuda tjänsten på affärsmässiga villkor.

Inför vårövningarna 2015 på Dalarö

Efter att övningarna genomfördes var det tyst som graven från försvarsmakten. Några engagerade anställda på Marinen hörde av sig och berättade vad det snackades om i korridorerna och vilken ögonöppnare övningarna var. Någon officiell kommunikation fick vi inte om vad som händer härnäst. Under hösten fick vi även möjlighet att utbilda en person från Marinen på Malen. Det var två fantastiskt roliga veckor där jag fick en ny kompis för livet och eleven fick nya kunskaper om miniubåtar och vad de är kapabla till.

Vi visste tidigt att Marinen hade som önskemål att ha med oss under vårövningen vecka 16-17 2016. Vi försökte via våra kontakter få besked och påtalade att vi behöver göra mer uppgraderingar av ubåten för att få den 100% för målkörning. Att bygga om en ubåt tar tid och kostar pengar varför tiden är en trång faktor. Ubåten fungerar idag mer än väl för våra civila uppdrag och är, om man kan säga lite överutrustad.

UVS-1300 Malen Flagga

Två månader innan övningarna 2016 (tio månader efter utvärderingen) hör FMV av sig och vill ha en offert för målubåtstjänst. Någon kravspecifikation fanns inte mer än att det handlar om fyra dagar under vårövningen och option på ytterligare upp till 100 timmars målubåtstjänst senare under 2016 – dock utan någon garanti på faktiskt nyttjande av våra tjänster. På andra sidan sitter en inköpare som förmodligen aldrig i sitt liv har sett en ubåt, eller har en aning om vad som krävs för att framföra densamma, eller vad det faktiskt kostar att drifta en ubåt. En sönderkörd sonar när man drar släpspår kostar lätt 100.000 kronor (been there, done that). Efter några dagars mailande och ett möte framför upphandlaren två krav muntligen; priset skall gälla sex timmars samövning per dag och vi ska ha med oss våra egna räddningsdykare under övningarna.

Lunch och batteriladdning under en av övningsdagarna

Med under förhandlingarna finns också en representant från Sjöstridsskolan som redan vid första mötet gör klart att de har hört siffror om 15-20.000 kronor om dagen som vi ska fakturera – den siffran kom från utvärdingsofferten (som från början var lågt satt). Representanten klargör också att ett för högt pris kommer göra så övningsledarna inte kommer att ha råd att hyra in oss, eftersom de betalar själva. Men jag var fri att sätta vilket pris jag ville. Efter totalt ett möte och två telefonsamtal landar vi på en prisbild där vi offerterar samma pris för ubåtsmåltjänsten som det kostar att hyra en RIB i timmen i samband med events. Vi skippade framkörningsavgifterna trots att vi normalt har sex timmars förflyttning av ubåten för att komma till och från övningsområdet vilket ger oss minst 12 timmar till sjöss och typisk sjötid var kring 14 timmar. Utslaget per person (utan att ens ha tagit betalt för någon av de tre inblandade båtarna) ligger vi på under 1000 kronor i timmen. Det innefattar två ubåtsbesättningar, två räddningsdykare, två båtförare, en ubåt, en stridsbåt 90 standby samt en följebåt. Det tyckte alltså FMV var för dyrt och var beredda att betala 28.000 kronor för  per dag. Detta ska täcka löner, båtar, uppgraderingen av ubåten för längre räckvidd, fortbildning av vår personal, extra säkerhetsutrustning, samövning med räddningsdykarna inför övningarna, slitage, underhåll mm. Det sista (totalt tredje) samtalet tog inte mer än fyra minuter där upphandlaren med ganska kort ton återigen upprepade hur dyrt allting var, att de inte kunde stå för räddningsdykarna och att de absolut inte kunde erbjuda interna resurser för exempelvis utbildning i fri uppstigning för att därmed kunna få ner det fakturerade beloppet. De var beredda att kanske garantera åtta övningsdagar till 28.000 kronor per dag, det var taket. När jag konstaterade att vi inte kan erbjuda tjänsten till under självkostnadspris tackade upphandlaren för visat intresse, sa att vi inte kommer vidare med denna upphandling och la på . Där satt jag och kunde inte tro mina öron – med alla slags känslor i kroppen kändes det lite smått surrealistiskt att en upphandlare utan några kravspecifikationer på egen hand kunde besluta om något som detta så snabbt. Någon skrivelse kom inte heller efter upphandlingen om att det nu är avslutat. Upphandlingen genomfördes på ett sätt som aldrig skulle vara accepterat inom den privata sektorn. Men när det gäller rikets säkerhet, och våra skattepengar är det uppenbarligen helt okej.

Cockpiten på Malen under en navigationsrunda.

Vi fick i alla fall vara med under fem övningsdagar, och vetskapen om att vi gjorde vårt bästa för att erbjuda en tjänst till ett mer än skäligt pris är tillfredsställande. När DYKAB för cirka 20 år sedan erbjöd samma tjänst fick de mer betalt än vad vi blev erbjudna utan att de behövde stå för egen räddningsorganisation. Lägg dessutom till en inflation på cirka 20% så blir det ännu svårare att förstå hur upphandlaren tänker.

Ubåten Marlin under samövning med Marinen 2002

När en prioriterad verksamhet inte får pengar att köpa in en tjänst till ett pris som är mer än skäligt (läs näst intill självkostnadspris), är man verkligen mån om att upprätta ett försvar? Är det dessutom seriöst från FMV att erbjuda så lite betalning att man inte ens skulle ha utrymme att träna och utveckla sin egen personal inför övningarna, eller för den delen köpa in räddningsutrustning som är adekvat för uppgiften? Är det rätt att ens påbörja en upphandling utan att veta vad man ska förvänta sig att behöva betala?

Mentalisten Anthony Heads

Nu är det några år sedan, förmodligen kring tio år sedan jag träffade Anthony för första gången. Vi bodde i samma studenthus på Östermalm, studentskrapan på Körsbärsvägen. Jag roade mig med att festa och kasta modellflygplan från taket då vi inte hade föreläsningar. Anthony hade slutat plugga för länge sedan men han hade lyckats övertala våran hyresvärd att låta honom bo kvar. Hur han gjorde det har jag aldrig förstått…

Anthony skulle senare starta både kritikerrosade Stockholm Ghost Walk, Stockholm Murder Tours, jobba som säljchef på Djurönäset och en del andra spännande uppdrag. Nu har Anthony jobbat några år på sin senaste skapelse. Projektet heter Anden i Glaset och Anthony har bestämt sig för att köra all in med en stor show. Sist jag träffade honom lyckades han hypnotisera en kollega till mig och få honom att skratta okontrollerat på golvet. Det var kanske så han gjorde när han pratade med hyresvärden?

Hursom, om du inte redan har planer, så köp en biljetter till showen Anden i Glaset med Anthony Heads. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken.

 

 

Mina tankar kring ubåten som Ocean X hittade

Idag, den 27 juli 2015 offentliggjorde Ocean X att de hittade en ubåt utanför den svenska kusten. Min teori är att det är en gammal ubåt, kanske upp emot hundra år gammal. Se mina tankar nedan:

Ocean X ubåt
Ocean X sjunken ubåt

Platsen uppges inte, men de har uppgett att den ligger tre km från land i mellansverige, de nämner i ett inslag att de har fått bekräftat att den ligger i Svenskt vatten. Det enda stället där det faktiskt kan uppkomma frågor kring vilka vatten den ligger i är i närheten av Åland.

Extern bild av den sjunkna ubåten, Foto: Ocean X
Extern bild av den sjunkna ubåten, Foto: Ocean X

Ocean X vill bärga den, med tanke på riskerna hade de bara velat göra det om den verkligen är gammal. Ocean X lär ha full koll på vad det är för ubåt även om de säger att de inte har det, de är duktiga på det de gör och de skulle knappast åka från platsen innan de har identifierat den. I ett inslag i ett av SVT´s nyhetssändningar syntes vilket djup ubåten låg på, drygt 80 meter vilket förklarar att de inte har dykt till den utan endast använt ROV. Försvarsmakten har dessutom uppgett att de kommer att analysera bilderna några dagar, hade det varit en modern ubåt hade de redan haft enheter på plats.

Mina första tankar när jag såg bilderna och filmen var följande:

  • Propellern är kapslad och har rodret bakom propellern, detta tyder på en gammal ubåt.
  • Luckan är väldigt rund och verkar ha en rejält föråldrad mekanism, även detta tyder på en äldre ubåt.
  • Ubåten är helt full av prylar på däck, inklusive stora hål och något som tyder på räckeshållare eller någon typ wire-hållare, detta tyder på en äldre ubåt.

En gissning just nu är något liknande:

Osetr Submarine
Osetr Submarine

U.S. Navy’s Diesel-Electric Submarine Initiative (DESI)

Då USA pensionerade sin sista Dieselelektriska ubåt 1990 (USS Blueback, Barbel-class) var det många som beklagade sig över beslutet. USA bestämde sig för att helt gå över till atomdrivna ubåtar, som till dags datum uppgår till 82 enheter i fyra klasser. En effekt av pensioneringen blev att USA inte längre kunde öva mot de betydligt tystare dieselelektriska ubåtarna. Innan nedläggningen av Dieselubåtarna var det många som försökte påpeka de framtida effekterna av beslutet. Bland annat hemligstämplades en detaljerad rapport 1985 som Senator Gary Harts medarbetare skrev till senaten. Rapporten visade bland annat på dieselubåtarnas taktiska överlägsenhet över atomubåtarna vid kustnära operationer. Ett exempel i rapporten var när den Kanadensiska ubåten HMCS Okanagan lyckades smyga inom en km från hangarfartyget USS John F Kennedy, förbereda avfyrning av torpeder och sedan smyga därifrån helt oupptäckt. Hur kunde det vara möjligt att en då föråldrad ubåt från 60-talet kunde smyga sig så nära världens då modernaste och mest beskyddade fartyg? Det skulle dröja till 2001 innan USA åter fick möjlighet att på allvar utveckla kompetensen att jaga dieselbåtar.

U.S. Navy's Diesel-Electric Submarine Initiative (DESI)
U.S. Navy’s Diesel-Electric Submarine Initiative (DESI)

2001 började USA låna in ubåtar med besättningar från Sydamerika inom projektet ”U.S. Navy’s Diesel-Electric Submarine Initiative”, även kallad ”DESI”. Detta gav en unik möjlighet för bland annat Peru, Chile, Colombia och Brasilien att prova sina system mot främmande fartyg. För USA blev det en allvarlig väckarklocka då ”opposing force” gång på gång sänkte deras fartyg med relativt föråldrade ubåtssystem, precis som de gjorde på 80-talet. Något som inte framgår i rapporteringen kring de senare övningarna under 2000-talet är hur stor beredskap de Amerikanska styrkorna har haft när motståndarna lyckades komma så nära, men ett försiktigt antagande är att amerikanerna många gånger har kört ”all in” och ändå misslyckats med att upptäcka motståndaren.

HMS Gotland i San Diego USA
HMS Gotland i San Diego USA

Något som däremot är fullt klart, är att en föråldrad Kinesisk Song-klass lyckades snirkla sig inom torpedavstånd från USS Kittyhawk den 26 oktober 2006. Ubåten upptäcktes inte med hjälp av sensorer utan av en patrullerande helikopter. Händelsen bekräftades, men omständigheterna hemligstämplades snabbt efter att en i besättningen på hangarfartyget läckte storyn.

Song Class Submarine
Song Class Submarine

Fyra år in i programmet skeppade Sverige HMS Gotland till Point Loma i Kalifornien inom ramarna för DESI. Innan avfärd genomfördes smärre uppgraderingar av bland annat Periskopet med en infraröd och bildförstärkarfunktion. Rubrikerna i Sverige blev stora när HMS Gotland gång på gång lyckades sänka sin motståndare under samövningarna med USA. Detta var dock inget nytt. De sydamerikanska ubåtsbesättningarna lyckades med samma bedrifter med betydligt äldre ubåtar. Totalt har över tio bekräftade sänkningar av hangarfartyg gjorts inom DESIs ramar. Den svenska ubåten agerade inte bara opposing force, utan samverkade också med de amerikanska enheterna med att samla in data och vidarebefodra till ledningscentralen.

HMS Gotland skulle hyras in ett år med två besättningar, efter de positiva erfarenheterna från första året utökades samarbetet med nästan ett år till under hösten 2006 efter riksdagsbeslut. Den 26 augusti 2007 anlände lastfartyget Eide Trader med HMS Gotland till Sverige. Efter 160 övningsdagar samt närmare 4000 driftstimmar under vistelsen i USA hade det planerats en omfattande översyn av HMS Gotland. En översyn som USA också var med och betalade notan för. Totalt betalade US-Navy 200 miljoner kronor för hela kalaset.

HMS-Gotland på Eide-Transporter
HMS Gotland och Eide Transporter

I retroperspektiv var en orsak till intresset för just Gotlandklassen från USA är att den är utrustad med AIP, precis som den då kommande Ladaklassen i Ryssland och den Kinesiska Yuanklassen. Att få kännedom om teknologin, och få en uppfattning om det potentiella hotet var av stor vikt för USA. US Navy fick upp ögonen för den Svenska ubåten under övningar i Medelhavet och Atlanten då de Svenska ubåtarna lyckades eliminera avancerade ubåtar från flera nationer och sänka fartyg utan att ens ha setts på motståndarens sensorer innan de simulerade sänkningarna.

USS Theodore Roosevelt genom periskopet på Italienska U 212 2008
USS Theodore Roosevelt genom periskopet på Italienska U 212 2008

25 år efter att USS Blueback pensionerades går diskussionerna fortfarande heta gällande Förenta Staternas behov av fler ubåtar för kustnära operationer. Med minskande försvarsanslag är det frestande för amerikanerna att kunna tillverka 3,5-5 tysta AIP-drivna ubåtar till priset av en atomubåt. I debatterna tas fortfarande den ”lilla Svenska ubåten” upp som exempel för effektiviteten av vapensystemet. Idag fortgår fortfarande programmet DESI, men det skrivs ytterst lite om övningarna från amerikanskt håll. Så länge rapporterna förblir hemliga efter varje övning inom DESI, kan vi vara säkra på att USA behöver förbättra sin försvarsförmåga mot tysta ubåtar.

Storytels ubåt i reklamen

I april, när vi var korttidsbaserade på Dalarö för att samöva med Marinen, hann vi klämma in en reklamfilmsinspelning tillsammans med Storytel. Det var hektiska dagar och det krävdes mycket planering för att få till de olika körningarna med hänsyn taget till personal, laddtider av batterier, underhåll mm. Eftersom Storytel tidigare var ett systerbolag till Upplevelsepresent via Aggregate såg vi till att hjälpa till så gott vi kunde.  Oturligt nog fick vi ett ganska dyrt maskin / elhaveri på dieseln på väg till inspelningen, men vi kunde fullfölja uppdraget med bara eldrift. Inspelningen fortlöpte straight forward med cirka 13 tagningar innan den till slut blev godkänd av regissören. Nedan ser du resultatet och bilder från inspelningen.

Min favoritreklam på tv just nu.#storytel #ubåt #reklamfilm #submarine

Ett filmklipp publicerat av Lasse Schmidt (@schmidtlasse)

Filminspelning med Ubåt och min buster. ? Ett foto publicerat av Fredrik (@smedhalvann)

Känslan när försvaret kommer bredvid en Ubåt som ej tillhör dem.. #rysskänsla

Ett foto publicerat av Fredrik (@smedhalvann)

Commercial in making ? Hyfsat väder i skärgården. ?? #ubåt #unreel #dalarö #storytel

Ett foto publicerat av Johan Törnqvist (@johantornqvist)

Varshavyanka (Kilo Class) i perspektiv

Med rötter från 80 talet är Varshavyanka-klassen, även kallad ”Kilo Class” en beprövad ubåt i världen med 57 byggda enheter i olika varianter sedan 1980. Ubåten är främst byggd för patrulluppdrag såsom bevakning av kustremsor, baser samt farleder för att bekämpa mål över och under vattnet. Namnet Varshavyanka betyder ”någon / kvinnan från Warsawa”, vilket ursprungligen är en Polsk frihetssång som spelade en viktig roll under den ryska revolutionen 1917. Sången anses vara en av de viktigaste krigssångerna från Sovjettiden. Det har ifrågasatts i olika sammanhang varför just det namnet har använts till den nya 636 serien då den har stark koppling till gamla Sovjetstaten.

Den senaste versionen i Kilo Klassen ”Projekt 636 Varshavyanka” är den ryska ubåt i drift, som är mest lik den Svenska Gotlandsklassen, även om den deplacementsmässigt är nästan dubbelt så stor som sin svenska motsvarighet. Den senaste båten i Kilo-Klassen sjösattes den 25 april 2015 ,vilket ger Ryssland fyra stycken enheter i projekt 636 samt ett tiotal till av tidigare versioner. Dessutom ligger ett dussintal äldre Kilo-klass-båtar i reserv i väntan på uppgradering (reparation) eller skrotning. Den exakta siffran på aktiva ubåtar är inte känt då namnet på ubåtarna i Ryssland ändras från tid till tid. Flertal av de senaste 636-modellerna har exporterats till bland annat Vietnam, Algeriet och Kina. Av de fyra ryska ubåtarna i 636 är två i aktiv tjänst och två under utprovning. Ytterligare två stycken är under uppbyggnad vilket ger Ryssland sex stycken 636 till 2016. Planen är att fasa ut de gamla 877 Kilo-Klass-ubåtarna till 2020 och ersätta dem med nya 636:or med två enheter per år. Även om Kilo Klassen hör till de mer kända ubåtarna i världen så har den tyska ubåten ”Typ 209” tillverkats i fler exemplar. Av 61 individer är 59 fortfarande i tjänst världen över sedan modellen började tillverkas 1972.

Kilo Class
Varshavyanka / Kilo Class

Den föråldrade Kilo-klassen skulle ursprungligen ersättas av den nya, något mindre Ladaklassen. I likhet med Gotlandsklassen har Lada AIP, dock med bränsleceller. Efter stora problem under utprovningen av Ladaklassen beslutade Ryska Marinen att  fortsätta bygga uppgraderade Kilo-ubåtar i 636-serien tills Lada-klassen är helt färdig. Lada har varit under utprovning sedan 2004 vilket tyder på att tillverkaren Rubin har haft stora problem med att uppfylla kraven från beställaren. Problemen har främst kretsat kring framdrivingen av ubåten. Problemen har varit så stora att den första båten i Lada-klassen ”St. Petersburg” numera endast används till plattformstester av tillverkaren Rubin. Tre påbörjade Lada-ubåtar fick modifieras efter byggstart då lösningarna krävde stora strukturella ombyggnader.  När Lada börjar exporteras kommer det att ske under namnet Amur-1650. Exportvarianten väntas bli en något bantad version av Lada-klassen utrustningsmässigt. Byggtiden för 636 har under tiden minskat stadigt och är nu nere på endast 14 månader. Under 80-talet byggdes kilo-klass-ubåtarna på bara fyra månader (projekt 877 Paltus).

I perspektiv har den Svenska Gotlandsklassen byggts i tre exemplar och är en utveckling av Västergötlandsklassen. Ubåtarna HMS Gotland, Halland och Uppland ingår i klassen.  Gotlandsklassen var först ut i världen med en fungerande AIP (Air Independent Propulsion) via en Sterlingmotor och flytande syre. Tidigare har AIP provats under andra världskriget och under kalla kriget men tekniken har varit svårbemästrad. Idag har också Frankrike, Tyskland, Japan, Ryssland och Spanien egen tillverkning av AIP-ubåtar som i många hänseenden överträffar atomubåtarna. Spanien hade för övrigt räknat fel på sin första AIP-ubåt och byggt den 75 ton för tung 2013 – men det får bli en annan historia.

Beväpning och sonarsystem

Beväpningen på 636 består av sex stycken framåtriktade 533-mm torpedtuber som beväpnas med en kombination av 18 torpeder eller 24 minor. 636 är också kapabel att bekämpa mål med SS-N-27 Club-S kryssningsmissil. Kryssningsmissilen är avsedd för sjömål upp till 220 km från ubåten. Missilen närmar sitt mål på knappt fem meters höjd och har en hastighet på Mach 2,9 när den träffar målet. Ombord finns också upp till åtta bärbara Igla 1M luftvärnsrobotar. Varshavyankas stridsledningssystem MVU 110 EM och kan spåra upp till fem mål samtidigt, varav två helt automatiskt. Systemet har kapacitet att automatiskt avfyra motmedel mot mål över och under vattnet samt ge manöverrekommendationer inför och efter avfyrning. Sonarsystemet MGK 400 EM som används ombord på Varshavyanka är också är integrerad mot mindetekteringssonaren MGK 519 EM. På de nya Varshavyankabåtarna är mindetekteringssonaren integrerad mot huvuddisplayen till MGK 400 EM, detta besparar givetvis personal ombord. Räckvidden för MGK 400 EM är enligt boken ”The Naval Institute Guide to World Naval Weapon Systems” upp till 100 km för att upptäcka båtar på ytan och 16 km för att upptäcka tysta ubåtar.

Jämförelse mellan Varshavyanka / Kilo Class och Gotlandsklassen

Varshavyanka / Kilo Class Gotlandsklassen
Längd 70-74 meter 60,4
Bredd 9,9 meter 6,2 meter
Deplacement yta 2300-2350 ton 1380 ton
Deplacement UV 3000-3950 ton 1599 ton
Djupgående 6,5 meter 5,6 meter
Bemanning 52 35
Framdrivning Dieselelektrisk  Diesel / AIP Sterling
Räckvidd YL/UV
12.000 km / 640 km N/A
Hastighet yta/uv 10-12 / 17-25 10 / 20
Maxdjup 300 meter 150
Skrovtyp Dubbelskrov Enkelskrov
Antal byggda 57 samtliga varianter 3
Torpeder
18 N/A
Torpedtuber 6 x 533 mm 4 × 533 mm
2 × 400 mm
Pris Modell 636: 350 miljoner USD N/A
(4,1 miljarder för A26)

 

Submarine Support

I helgen hade vi glädjande nog premiär för våra passagerarturer med ubåten Malen från Djurönäset. Relativt bra väder och sikt gjorde det till en toppenhelg för Royne och Mattias som driftade. Ett krav från Transportstyrelsen för att vi ska få bedriva vår verksamhet är att vi har en följebåt i närheten när vi dyker. Förra säsongen använde vi en enkel liten båt på cirka fyra meter med en utombordare på några hästar. Båten uppfyllde våra behov men vi kände att vissa dagar var följebåten en begränsande faktor då den inte kunde ta hur mycket vind som helst utan att man fick jobba rätt hårt. Vi kommer också att behöva en bättre följebåt om vi ska köra mer åt Marinen framöver, men också när vi har press med oss som ska fotografera. Jag såg framför mig en svart ganska cool akterhyttbåt med en massa lampor, logos och texten ”Submarine support”. Båten ska vara väldigt bruxig och andas arbetsbåt i sin utstrålning, gärna med ett däck i fören som bogserbåtar brukar ha. Efter några månaders letande hittade jag en passande akterhyttbåt som behövde mycket kärlek rent kosmetiskt men hade ett mycket bra skrov från en gammal Örnvik 580. Akterhytten var hemmasnickrad i aluminium men hade mycket goda utrymmen under taket. Båten hade används av en tillsynsman för att åka runt och inspektera olika reservat. Efter cirka 30 mil ToR kom båten hem till min Mamma som nu bistår med uppställningsplats tills båten är klar. Båten köptes utan motor, då vi ville ha en ny och pålitlig utombordare till vår verksamhet, som ju är beroende av en schysst följebåt. Med hjälp av en kompis via Mekonomen lyckades vi dessutom lokalisera en sprillans ny 80-hästars Evinrude som Lemmel åkte iväg och köpte idag på Åland. Härligt!

Statusen på båten är nu ”klar för målning från reling och uppåt”. Imorgon åker förhoppningsvis den svarta färgen på då det verkar bli uppehåll. Inuti båten kommer den att bli grå. Det jag ser fram emot mest kommer att vara dragningen av el och montering av alla tillbehör som jag har köpt till båten. Vi har en härlig sommar att se fram emot!

Följebåt Ubåt
Följebåten 4 maj. Skrovet är bottenmålad och har fått svart färg.
Före och efter högtryckstvätt
Före och efter högtryckstvätt
Nu med svart färg på båtens sida
Nu med svart färg på båtens sida
Insidan, som också behöver en hel del kärlek.
Insidan, som också behöver en hel del kärlek.
Säljaren av Örnvik 580
Säljaren av Örnik 580

Civila ubåtstillverkare i världen

För några veckor sedan listade jag alla för mig kända företag i världen som erbjuder ubåtsturer. Nu fortsätter jag  i samma anda och presenterar en lista över aktiva tillverkare av civila ubåtar. Vill du köpa en ubåt, gör du det från någon av dessa ubåtstillverkare, eller bygger en själv. I så fall kan du besöka Psubs.org för vägledning.

Seamagine
Deepflight
Ivccorp
U-boatworx
U.S. Submarines
Nemo 100
Hyper Sub
Nuytco
Sub Aviator Systems
Wadeco Industries
Triton Submarines
Lamor Subsea
Comex
Marlin Submarines
Subeo
Ictineu
Rubin

En dag i försvarets tecken

För drygt två år sedan väckte omvärldsläget mitt intresse för försvarsfrågor. Jag har inte gjort lumpen och jag är inte heller speciellt intresserad av vapen, däremot har jag alltid varit intresserad av mekaniken bakom olika konflikter och strategi. Jag är också högst intresserad av att säkra en trygg framtid för min familj, vilka medel det än kräver. Med det syftar jag inte på att sätta upp en egen privat försvarsanläggning kring vårt hem, utan att förhindra att man ens ska behöva tänka på något sådant.

Istället för att lägga motsvarande 5000 miljarder kronor på att rusta upp ”försvaret” till 2020 borde herr P lägga de pengarna på att rusta upp sitt land och skapa trygghet. Alla skulle må bättre av det. Från Kreml kommuniceras det att upprustningen är en nödvändighet för att avskräcka USA och Kina från att starta ett krig med Ryssland. Vilket kanske stämmer, men kriget skulle endast bli aktuellt efter att Ryssland har bestämt sig för att annektera flera strategiskt viktiga områden. En egen privat ö i Östersjön kanske? Även om Gotland är ett hett tips för framtidens björnar att fira sommarlov på är jag inte helt säker på om Bornholm inte ligger lika illa till. Som vår omvärld ser ut nu måste man visa, speciellt mot Öst att vi på allvar tänker försvara det vi har byggt upp under många århundraden. Huvudfrågan kvarstår dock i mitt huvud, varför vill Björnen ut på upptäckarfärd? Varför skulle man vilja ta sig in i exempelvis Europa?

Nåja, låt oss hoppa tillbaka till 2015. Igår hade Folk och Försvar ett seminarium om inriktningen av vårt försvar. Ja i Sverige kan vi faktiskt kalla vår vapenmakt för försvar. För det är just vad det handlar om. Att försvara och att avskräcka. Ledorden under konferensen var ”trendbrott” och hur bra det var att försvarsministern kunde ena så många parter i en gemensam försvarsproposition. Alla talare framhöll också att utgångsnivån är historiskt låg och att det kommer att ta lång tid att bygga upp ett försvar som är trovärdigt. Det var också klart att alla politiker på plats förstod att pengarna inte skulle räcka långt. Konstigt nog verkade ingen vara riktigt entusiastisk över Gotlands återmilitärisering. Så varför göra det är min fråga? Det är ju mest en show för gallerierna – även om jag förstår symbolvärdet av åtgärden. Men jag får hålla med om en sak, det är en bra start. Tyvärr på tok för svag start för att uträtta något vettigt såhär i början. På frågan om vad som krävdes för att politikerna skulle börja ta läget på allvar fick vi inget riktigt svar mer än att de konstant bevakar allt som händer. En försiktig tolkning får vara att de är beredda att skjuta till mer pengar om läget förvärras. Hur illa måste det bli innan de reagerar mer än de gör nu tänkte nog de flesta på min sida av scenen.

Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen var som vanligt riktigt vassa och gjorde tvärtemot våra folkvalda politiker. De redovisade vad denna proposition faktiskt har för verkan och vad pengarna räcker till. Egentligen känns det fel att referera en match som man faktiskt kan se reprisen av, så surfa in till Folk och Försvar och titta på webbsändingen av gårdagens seminarium. Jag själv ska ut till Djurönäset och pyssla om ubåten inför säsongstarten på lördag.

Försvarsminister Peter Hultqvist
Försvarsminister Peter Hultqvist
"Skipper"  Niklas Wiklund
”Skipper” Niklas Wiklund
"Skipper"  Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen
”Skipper” Niklas Wiklund och Annika Nordgren Christensen
Politikerna svarar på frågor om försvarspropositionen.
Politikerna svarar på frågor om försvarspropositionen.

Här kan du åka ubåt över hela världen

Ubåtsturerna Upplevelsepresent anordnar är absolut superunika och får hjärtat att slå extraslag. Nedan har jag sammanställt de operatörer som erbjuder kommersiella ubåtsturer. Jag har delat upp listan i två delar; stora turistubåtar och små miniubåtar. Små miniubåtar är givetvis att föredra om du vill åka på ”riktigt”.

Stora turistubåtar:
Atlantis submarines
Anordnar ubåtsturer på Hawaii, Karibien och Guam. Världens största operatör av turistubåtar. Etablerad 1985 och har till dags datum 13 ubåtar i drift.

Submarine Safaris
Anordnar ubåtsturer på Lanzarote och Teneriffa med två ubåtar.

Submarine Bali
Odyssey Bali
Anordnar ubåtsturer på Bali, jag tror att båda hemsidorna tillhör samma bolag.

Seogwipo Submarine
Ubåtsturer i Korea.

Sindbad Club
Åk ubåt i Hurghada, Egypten.

Atlantida Submarine Adventures
Ubåtsturer på Mogán, Gran Canaria.

Saipan Submarine
Ubåtsturer i Saipan, Japan.

Blue Safari Submarine
Åk ubåt på Mauritius.

Whale Submarine
Ubåtsturer på Maldiverna.

Miniubåtar och forskningsubåtar:
Stanley Submarines
När det kommer till reguljära ubåtsturer, erbjuder Stanley de djupaste i världen. Åk ubåt ner till 610 meter.

Tauchbasis Kreidesee
Åk ubåt i en Holländsk insjö. Häftiga objekt under vattnet.

Nordic Sub
Ubåtscharter och ubåtsturer i Nederländerna.

Substation Curacao
Ubåtsturer ner till 1000 fot i Curaçao, Västindien.

Nemo 100
Ubåtsturer i mindre skala i Tyskland, och i viss mån Maldiverna.

Crashdive Submarine Rides
Ubåtsturer i Stockholms skärgård med en militär miniubåt.

Undersea Hunter
Ubåtsturer på Kokosöarna med en exklusiv inramning.

Ictineu
Tillverkaren Ictineu erbjuder turer i sin ubåt Ictineu 3. Vill man åka djupt kan du åka ner till mellan 50 och 1000 meter ner från Costa Brava.